Mattis vill att vi ska prata vid bilen. Att dra fingrarna över ratten väcker nostalgi, även om det är från ett liv som han nu vill lämna.

– Jag har använt mycket bil i de brotten jag har begått, säger han.

Hur känns det när du tar på ratten?

– Det känns häftigt. Man kickar lite på det.

Nyss utkommen

Mattis har precis kommit ut från högsäkerhetsfängelset Saltvik. Han har suttit inlåst på olika anstalter större delen av sitt vuxna liv – dömd för bland annat flera grova våldsbrott.

Han berättar hur våldet har fortsatt innanför murarna.

– Det kan vara allt från att bråka om att göra rent efter sig när man har rostat mackor, till att någon tar ost med fingrarna, säger Mattis.

Han skrattar åt det idag, kallar det för bagatellgrejer. Men när man lever tätt inpå andra gäller det att reglerna följs. De som sitter länge vill kunna ha ett bekvämt liv, förklarar han.

De intagna har egna fack i kylen och ofta egna varor som de har köpt i kiosken. Då funkar det inte att någon som bara ska sitta några månader och inte bryr sig kommer in och gör som han vill, menar Mattis.

Mycket som blir fel

När svenska fängelser blivit allt fullare har Mattis märkt av att det också blivit vanligare att, vad han kallar, fel typ av personer hamnar på fel fängelse, med fel säkerhetsklass, med fel medintagna.

De som hamnar i bråk med varandra blir dessutom svårare att omplacera. De som ska sitta av längre straff kan få ett sämre fängelse än det där de egentligen vill avtjäna sin tid.

Sådant skapar spänningar och missnöje.

– Det räcker med att någon tar ost med fingrarna två dagar i rad. Första gången säger man till. Andra gången…

Blir det slagsmål då?

– Ja, då kan det bli slagsmål över småsaker. Mjölken till exempel. Särskilt på häktena där man får en liten andel av maten, säger Mattis.

”Det är en annan värld”

Att det blir svårare att placera fångar rätt är ett problem även av andra skäl. Våldet innanför murarna handlar ibland om mer än vem som tagit ost med fingrarna.

– Om man blir placerad på en viss anstalt har man ofta många vänner och målkamrater på andra anstalter, sådana som är dömda i samma mål. De har brevkontakt. Då kan det finnas folk som är dömda i samma mål och som har hjälpt polisen. De söks då upp på anstalterna, säger Mattis.

– Det är en helt annan värld, lägger han till.