Hur gick det till när Mona Sahlin fick grönt ljus att anställa sin tidigare livvakt i den kommitté som hon ledde under kulturdepartementet? Och detta med en lön på 42.000 kronor i månaden? Det var frågor riksdagens konstitutionsutskott ville ha svar på. Och det visade sig att lönekraven i själva verket var ännu högre:
– De anspråk på lön som gjordes var betydligt högre. Den lön som beslutades är i nivå med vad andra anställda i regeringskansliet med liknande arbetsuppgifter tjänar, säger Alice Bah Kuhnke (MP).
Läs mer: Sahlin och livvakten – detta har hänt
Bah Kuhnke säger att det var Sahlin själv som i egenskap av nationell samordnare mot våldsbejakande extremism rekommenderade att hennes före detta livvakt skulle anställas för att arbeta med bland annat pressfrågor och bokningar av möten. I KU-utfrågningen hävdar kulturministern att hon då – 2015 – inte hade någon anledning att ifrågasätta personens lämplighet eller misstänka jäv från Sahlins sida.
Samordnarens ansvar
Det fanns med andra ord inga formella hinder mot att anställa vederbörande:
– Det har varit samordnaren som, helt i enlighet med sitt uppdrag och budget, haft ansvaret för att identifiera de kompetenser som behövdes samt föreslå en lämplig person. Men det var jag som fattade det formella anställningsbeslutet, säger Alice Bah Kuhnke (MP).
Expressen avslöjade
Själv hävdar kulturministern var det först när tidningen Expressen avslöjade skandalen med Sahlins felaktiga löneintyg, som skrevs för att livvakten skulle bli godkänd för att köpa en mycket exklusiv bostad i Saltsjöbaden, som hon fick vetskap om det märkliga kring anställningen.
KU:s granskning av livvaktens anställning hos samordnaren sker efter en anmälan från Sverigedemokraterna. Men enligt kulturminister Alice Bah Kuhnke så följde regeringen alla rutiner och regler när den före detta livvakten anställdes. Att det blev fel beror på Mona Sahlin, som avgick direkt och senare konstaterades skyldig till brottet osant intygande.
Läs mer: Mona Sahlin Erkänner brott
Sahlin hade redan 2014 försökt anställa den före detta livvakten för att arbeta som säkerhetssamordnare, men då fått nej. Att personen ett år senare kunde få jobb med en helt annan typ av arbetsuppgifter är dock inte särskilt konstigt, menar Alice Bah Kuhnke (MP):
– Då, 2014, fanns det varken behov av eller resurser för ytterligare anställningar. De kom senare. Men arbetsuppgifterna har det varit upp till samordnaren att bedöma och avgöra.