I dag inleds Miljöpartiets kongress i Karlstad. Nu är det tänkt att Isabella Lövin ska väljas till nytt språkrör efter Åsa Romson. Samtidigt väntar en tuff utmaning när alltfler experter ifrågasätter varför Miljöpartiets ledning påstår att det inte går att stoppa Vattenfalls brunkolsförsäljning till Tyskland.

I måndags presenterade Miljöpartiet den som är tänkt att bli partiets nya kvinnliga språkrör för Miljöpartiet. Isabella Lövin, nu biståndsminister, fick många tuffa frågor på presskonferensen.

Lövin håller samma linje

Den tuffaste frågan handlade nog om det som pekas ut som Miljöpartiets nästa stora svek: försäljningen av Vattenfalls brunkolsverksamhet till Tyskland. Hennes svar följde den svarsmall som de tidigare språkrören använts sig av i den här frågan.

– För att stoppa den affären så måste man ändra i Vattenfalls ägardirektiv, som i dag har som direktiv att man ska ha affärsmässig verksamhet. Och ska vi ändra detta ägardirektiv så måste vi få en majoritet i Sveriges riksdag, och den bedömning vi gör i dag är den majoriteten inte finns, sa Isabella Lövin.

Expert: Regeringen kan agera

Men Sophie Nachemson-Ekwall, som forskar i bolagsstyrning vid Handelshögskolan och är välkänd för sitt kunnande på detta område, menar att detta bara är halva sanningen.

Att det inte skulle vara möjligt att göra någonting för att stoppa brunkolsförsäljningen är att utlämna en del, enligt Nachemson-Ekwall. Exempelvis, menar hon, är det inte alls nödvändigt att gå till riksdagen och söka stöd. Det går för regeringen att agera på egen hand.

– Så som jag läser det som står om detta i bolagsordningen så är det väldigt tydligt att Vattenfall ska lämna en marknadsmässig avkastning inom ramen för att samtidigt vara ledande i en omställning till en hållbar och miljövänlig energiproduktion, säger Sophie Nachemson-Ekwall.

Viktig mening i bolagsordningen

Kärnan i det som kallas ägardirektivet i just detta fall är en mening som man hittar i bolagsordningens tredje paragraf hos Vattenfall. Här står att föremålet för bolagets verksamhet ska vara att ”affärsmässigt bedriva energiverksamhet så att bolaget är ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion”.

Kort sagt pekar Sophie Nachemson-Ekwall på att vinsten inte är allt. Detta är något som till exempel Isabella Lövin verkade säga i SVT:s Aktuellt i måndags då hon gästade studion som nyutnämnd språkrörskandidat:

– Ägardirektiven måste ändras eftersom Vattenfall i dag enligt ägardirektivet ska drivas av vinstintressen, sade Lövin.

”Förnärmad av att höra det”

Enligt Sophie Nachemson-Ekwall är det helt fel att uttrycka sig så.

– Jag blir förnärmad av att höra det, för det är en misstolkning av innebörden i hela ägarinstruktionen, säger hon.

Hon pekar på att i moderna företag, som Vattenfall, är det inte längre så att vinsten står över allt annat. Det är gammaldags att uppfatta moderna företag på det sättet.

Inte minst i de ägarinstruktioner som Vattenfall har är det tydligt, enligt henne, att verksamheten står på två ben. Det ena är affärsmässigheten, det andra är uppdraget att vara ledande i att vara med om att leda utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion.

”Måste få hela bilden”

Varje affär måste alltså kunna motiveras, dels affärsmässigt, dels att det är i förenlighet med uppdraget att ta den miljöhänsyn och -utveckling som man är ålagd att göra. Det gäller även i den affär som handlar om försäljningen av brunkolsverksamheten till Tyskland.

Om det är så att man säljer brunkolsverksamheten, och att det innebär att det köpande företaget släpper ut mer växthusgaser än vad Vattenfall skulle ha gjort om bolaget behöll denna verksamhet, kan man då försvara en försäljning?

– Inte utifrån det ägardirektiv som Vattenfall har, eftersom det där står att Vattenfall ska vara ledande i en hållbar energiomställning. Men vi måste få hela bilden för att göra en bedömning om vad som är bäst för miljön, säger Sophie Nachemson-Ekwall.