Någon smekmånad blir det inte tal om. Tiden håller på att rinna ut för Moderaterna och ska Ulf Kristersson ha en chans att vända opinionen måste han börja leverera direkt.
Första uppgiften blir att ena ett parti, som sargats av den politiska strid som ledde fram till att den förra partiledaren Anna Kinberg Batra avsattes.
Samtidigt måste Ulf Kristersson hantera splittringen inom alliansen. Inte ens i den centrala regeringsfrågan har alliansen idag ett gemensamt besked. Moderaterna och Kristdemokraterna vill bilda en borgerlig regering även om alliansen efter valet är mindre än de rödgröna partierna. Men det säger Liberalerna och Centerpartiet blankt nej till. Att sitta i en regering som är beroende av Sverigedemokraterna är otänkbart, har både Jan Björklund och Annie Lööf slagit fast.
Så länge allianspartierna inte har kommit överens här kommer väljarna alltså inte att veta under vilka förhållanden de borgerliga är beredda att försöka ta regeringsmakten. Här behöver alltså alliansen leverera ett gemensamt besked.
Skärpningar av migrationspolitiken
Sakpolitiskt är det inte rimligt att vänta sig några större förändringar av Moderaternas politik under Ulf Kristerssons ledning. En ordinarie partistämma är inplanerad om ett par veckor. Den ska lägga fast partiets politik inför valet nästa år. Det handlar om bland annat skärpningar av migrationspolitiken och rättspolitiken, en inriktning som påbörjats redan under Anna Kinberg Batras tid som partiledare.
Och förväntningarna inom Moderaterna är stora på den nye partiledaren. Det krisartade läget för partiet kan dock paradoxalt innebära en fördel för Ulf Kristersson. Det är lite som att bli ny VD i ett företag som krisar. Det behövs inga stora förbättringar av resultatet för att den nya chefen ska hyllas. Sådan är utgångspunkten också för Kristersson. Han kommer inte att jämföras med Reinfeldts rekordval utan med Anna Kinberg Batras bottensiffror.
Ingen förväntar sig längre att Moderaterna ska göra ett succéval 2018. Kan Kristersson bara lyfta siffrorna några procentenheter jämfört med sommarens låga noteringar betraktas valet nästa år som en framgång.
För politik handlar mycket om förväntningar. Därför är det betydligt svårare att efterträda en framgångsrik partiledare än en misslyckad. Det fick Anna Kinberg Batra erfara och det kommer Kristersson nu att kunna dra nytta av.
Agendas partiledardebatt
Hans första riktigt stora utmaning är nästa veckas TV-sända partiledardebatt i SVT:s Agenda. Här får han ett gyllene tillfälle att omgående göra avtryck i en politisk debatt som lockar en stor TV-publik. Han får också chans att möta statsminister Stefan Löfven i en första debatt.
Ulf Kristersson är en skicklig talare, vilket framgick tydligt när han på söndagen höll sitt första tal som partiledare. Men ingen vet ännu hur han fungerar i en partiledardebatt i TV där det krävs betydande slagkraft och förmåga att formulera sig i korta kärnfulla budskap samtidigt som man inte framstår som grinig och gnällig.
Veckan efter partiledardebatten samlas Moderaterna till ordinarie arbetsstämma där politiken ska fastställas inför valåret. Partiledningens förslag har redan spikats och är inget som Ulf Kristersson nu kan påverka. Ändå har han som partiledare stor möjlighet att tolka partistämmans beslut och på det sättet styra partiets politik utifrån egna prioriteringar.
Ulf Kristersson är en veteran i svensk politik. Han har varit ordförande för ungdomsförbundet Muf, arbetat på kommunal nivå, varit riksdagsledamot och statsråd. Genom åren har han också varit inblandad i flera politiska affärer där han kritiserats hårt. Störst uppmärksamhet fick avslöjandet 2008 att Ulf Kristersson bodde i en lägenhet avsedd främst för utsatta och hemlösa kvinnor. Räkna med att de politiska motståndarna tänker försöka blåsa liv i dessa skandaler när Kristersson nu är partiledare.
Alliansens vägval
En stor utmaning för honom på det politiska planet blir att försöka skaka liv i alliansen inför valet. Allianssamarbetet har haltat betänkligt under hela mandatperioden och i flera centrala politiska frågor har partierna landat i olika slutsatser. Det handlar inte bara om regeringsfrågan utan också centrala politiska frågor som t ex migrationspolitiken, där Centerpartiet håller fast vid en generös asylpolitik medan Moderaterna allt mer närmat sig Sverigedemokraterna.
För Moderaterna gäller det samtidigt att vinna tillbaka de väljare som lämnat partiet de senaste åren. Problemet är att det är en komplicerad uppgift.
Först lämnade väljare Moderaterna i protest mot framför allt flyktingspolitiken. Dessa väljare gick till Sverigedemokraterna. När Moderaterna sedan skärpte flyktingpolitiken och gläntade på dörren till Sverigedemokraterna inleddes en ny väljarström till Centerpartiet.
Och där befinner sig partiet just nu. Problemet för Moderaterna är att hur partiet än agerar för att vinna tillbaka dessa väljare, riskerar man att skrämma bort andra. Och just nu har man inte råd att tappa en enda väljare till.