Mandatperiodens första partiledardebatt innebär att riksdagsarbetet nu börjar på allvar. Men rollerna är ombytta och det är tydligt att de nya oppositionspartierna väljer helt olika positioner inför mandatperioden.
Den tidigare statsministern Magdalena Andersson (S) har blivit oppositionsledare och ska försöka samla riksdagens oppositionspartier mot den nya regeringen.
Inte oväntat valde hon att angripa M, KD och L för det nya samarbetet med SD. Men när det gäller deras gemensamma program, Tidö-avtalet, var hon ganska lågmäld i sin kritik. Samtidigt efterlyste hon fortsatt samverkan kring säkerhetspolitik, Natofrågan och stödet till Ukraina.
Allra viktigast var dock hennes besked när det gäller brottsbekämpning och migrationspolitik, två frågor som spelade stor roll under förra mandatperioden.
”Accepterar den här politiken”
Det är också här den nya regeringen lagt de mest långtgående förslagen. Både statsminister Ulf Kristersson (M) och SD-ledaren Jimmie Åkesson har talat om ett paradigmskifte.
Men Magdalena Andersson valde att inte fokusera sin kritik på dessa frågor. Tvärtom lät det som att hon till stor del accepterar den här politiken. Visst, hon och Socialdemokraterna kritiserar och kommer att ifrågasätta enskilda förslag, men inriktningen tycks vara att inte göra detta till en huvudkonflikt i riksdagen.
Det hänger sannolikt samman med att S vill försöka locka tillbaka väljare som flytt till SD, väljare som kan bli avgörande för valutgången i nästa val.
Men det kan också bidra till ökad friktion i den nya oppositionen där framför allt Miljöpartiet och Centerpartiet i dag gick till frontalangrepp mot Tidö-avtalet. C-ledaren Annie Lööf beskrev det som ett hot mot rättssäkerheten medan språkröret Märta Stenevi (MP) talade om ett ”dråpslag” mot Sverige. Även Vänsterpartiet var starkt kritiska men Nooshi Dadgostars kritik gick framför allt ut på att välfärden är underfinansierad och att den nya regeringen i stället vill sänka skatterna för rika.
Välfärden och ekonomi stora konfliktfrågor
Det är alltså en opposition som spretar i sin syn på den nya regeringens politik. I alla fall under partiledardebatten. Mycket kan förstås hända framöver när olika delförslag presenteras. En ekonomisk kris kan också förändra dynamiken i politiken. En annan osäkerhetsfaktor är vad som sker med Centerpartiet under en ny partiledare.
Men prioriteringen just nu tyder inte på att Socialdemokraterna tänker ta den hårdaste striden om rättspolitiken och flyktingpolitiken. I stället tycks man vilja göra välfärden och ekonomi till stora konfliktfrågor. Det passar Socialdemokraterna bättre och kan också ligga väl i tiden med tanke på nedgången i ekonomin, den höga inflationen och att behoven samtidigt är stora inom sjukvården, omsorgen och skolan.
En annan fråga som kan bli intressant under mandatperioden är klimatpolitiken där den nya regeringen bland annat vill minska stödet till vindkraft och minska reduktionsplikten, det vill säga inblandningen av biodrivmedel i bensin och diesel. Dessa förslag har kritiserats hårt av olika debattörer, men när Magdalena Andersson tog replik på Jimmie Åkesson handlade det snarare om när de utlovade skattesänkningarna på bensin och diesel ska genomföras än att det skulle vara en felaktig politik.