Vägen som ett brottsoffer behöver gå för att få ut sitt skadestånd i Sverige är ofta lång. Den slingrar sig genom kronofogdekrav, försäkringsbolag och vidare till Brottsoffermyndigheten.

Inte sällan är det dessutom en process som brottsoffret behöver driva själv. Målsägandebiträdets uppdrag sträcker sig nämligen bara fram tills det att dom fallit.

Annat stöd i Norge

För brottsoffer i Norge är situationen däremot en annan. Där slutar inte målsägandebiträdets uppdrag* i och med att dom fallit – utan först när brottsoffret fått ut det utdömda beloppet. Där behöver inte heller brottsoffret själv kräva in pengarna från den dömda. Istället betalar staten ut pengarna och står sedan i sin tur för indrivningen.

– Jag upplevde det som att allt gick per automatik och jag kände en typ av upprättelse och avslut när jag fick pengarna, berättar Line Kolstad Rødseth som tilldömdes ett skadestånd efter en våldtäkt.

Vill hjälpa till att läka såren

Ole-Kristian Olsen är informationsansvarig på Voldsoffererstatning, motsvarigheten till svenska Brottsoffermyndigheten. Han berättar att man i Norge motiverar systemet med samhällets ansvar att skydda medborgaren från brott.

– Om inte samhället lyckas med det så har det också en skyldighet att täcka upp för de skador som brottet medfört, säger han.

Ordningen, där staten i ett tidigare skede än i Sverige går in och förskotterar skadeståndet, innebär förvisso en viss kostnad för samhället. Enligt Norska statens civilrättsförvaltning är Norge det nordiska land som årligen betalar ut mest i brottsofferersättning. Glappet mellan vad staten betalar ut och får in är också signifikant.

Förra året betalade exempelvis staten ut 277 miljoner norska kronor i ersättning, motsvarande ungefär 300 miljoner svenska kronor, men fick genom indrivning endast in 68,5, motsvarande ungefär 74 miljoner svenska kronor.

Staten bättre lämpad

Ole-Kristian Olsen vid Voldsoffererstatning tycker dock att det är en börda som staten är bättre lämpad att bära än brottsoffret.

– Man vill att den brottsutsatta ska kunna lägga brottmålet bakom sig och gå vidare. Staten har också bättre förutsättningar att hantera den belastning som det ofta innebär att kräva in beloppet över längre tid, säger Ole-Kristian Olsen.

För Line Kolstad Rødseth var det framför allt målsägandebiträdets hjälp som betydde mycket, berättar hon. Det innebar nämligen att hon själv slapp tänka på skadeståndet efter domen.

– Om jag hade behövt göra det själv tror jag att det hade varit för slitsamt och krävande i den situationen jag var i, säger hon.

*Alla brottsoffer har inte rätt till ett målsägandebiträde i Norge, men vid grövre brott som bland annat våldtäkt beviljas i regel stödet.