Inför partiledardebatten presenterade Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna en gemensam debattartikel i DN. I artikeln pekar de ut 20 punkter där de är överens om åtgärder mot den grova brottsligheten, bland annat handlar det om preventiv avlyssning, utökad kameraövervakning och anonyma vittnen.
Samstämmigheten märktes också tydligt i debatten där oppositionspartierna till höger gemensamt attackerade regeringen för att inte göra tillräckligt mycket. Moderatledaren Ulf Kristersson underströk dessutom att partierna i hans konstellation också är överens om kärnkraften och att minska invandringen.
Allt mer enig opposition
Det framgick också av debatten att oppositionen även ser den höga arbetslösheten som framför allt ett integrationsproblem. Friskoledebatten visade även att de är överens om att ägare av friskolor ska kunna fortsätta att ta ut vinster på sin verksamhet. Och att kärnkraften kan komma byggas ut för att klara elförsörjningen.
Men det handlade inte bara om de konkreta förslagen. Partiledarnas hela kroppsspråk vittnade om att Jimmie Åkesson nu definitivt är en i gänget. Nickande bifall under debatten och inga egentliga konflikter mellan dessa partiledare talade sitt tydliga språk.
Att samarbeta med Sverigedemokraterna är inte längre en fråga för dessa partier. Inte ens Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni darrade på rösten när hon sa att hennes parti nu är berett att samarbeta med Sverigedemokraterna.
Inte överens om biståndet
Därmed är det tydligt att söndagskvällens debatt markerade ännu ett kliv i formandet av ett nytt regeringsalternativ. Ett alternativ som i nästa års valrörelse kommer att ställas mot den rödgröna regeringen och dess samarbetspartier.
Men även om oppositionspartierna gjorde allt för att framstå som överens i söndagskvällens debatt finns viktiga frågor där man har helt olika ståndpunkter. En sådan är biståndet. Nyamko Sabuni nämnde det i en bisats, men faktum är att en betydande del av både Moderaternas och Sverigedemokraternas budgetutrymme hämtas från stora besparingar på just biståndet. Det vill absolut inte Liberalerna.
Också A-kassan och sjukförsäkringen är partierna oense om. Här vill till exempel Moderaterna skära ner, vilket Sverigedemokraterna säger nej till. Uppenbart är dock att dessa frågor inte kommer att hanteras under höstens budgetarbete i riksdagen. Först om oppositionen vinner regeringsmakten är man beredd att sätta sig ner här för att försöka kompromissa.
Oerhört jämt läge i politiken
Och valutgången nästa år är svår att bedöma. Just nu är läget oerhört jämnt i svensk politik. Det är i det närmaste dött lopp mellan regeringsalternativen i opinionen. Det innebär att småpartiernas öde i nästa års riksdagsval kan bli direkt avgörande för regeringsmakten. Åker exempelvis Liberalerna ur riksdagen ökar Socialdemokraternas möjligheter att behålla regeringsmakten, åker Miljöpartiet ur gynnar det partierna till höger.
Oavsett vad är Stefan Löfven inte kvar då som statsminister eller partiledare. Det var hans sista partiledardebatt och nästa gång det är dags är det sannolikt nuvarande finansministern Magdalena Andersson som företräder Socialdemokraterna. Vad det betyder för debatten och dynamiken i svensk politik är det ingen som kan svara på idag.