Lantbrukarna i Sverige brukar i stort sätt vara självförsörjande på hö och halm, så kallat grovfoder. Men eftersom regnet uteblir har enskilda lantbrukare börjat söka foder utomlands. Men LRF vill hellre att de stora foderleverantörerna börjar importera.

– Det är lätt för den enskilda bonden att bli lurad. Därför är det bättre om någon med upparbetade kontaktnät kan importera större mängder som de kan kvalitetssäkra innan det kommer in i landet, säger Anders Drottja, krisberedskapsansvarig på Lantbrukarnas riksförbund, LRF.

Oklart hur stort behovet är

Det är både kostsamt att transportera och svårt att bedöma kvaliteten på grovfoder i utlandet men Svenska Foder har börjat i liten skala och väntar sin första lastbilsleverans på 24 ton från Frankrike.

– Vi ingår i en stor koncern och har folk på plats som vi litar på, säger Johan Nordenblad, vice vd på Svenska Foder.

Han menar dock att ingen vet hur stort importbehovet faktiskt kommer att bli. Regnet avgör om det blir ytterligare en grovfoderskörd.

För dyrt i nuläget

En annan foderleverantör som undersökt marknaden är Maskinringen som lagt ut offerter på 10 000 ton till flera länder.

– I nuläget är det för dyrt att importera. Det viktiga är att hitta tillräckliga volymer till rätt pris och kvalitet, säger Christian Olsson, Maskinringen.

Han berättar att de har kontakt med ett kanadensiskt foderföretag som skördar om en till två veckor men ännu vet de inte vilket pris det blir.

Lantmännen är avvaktande

Trots LRF:s önskemål är Lantmännen, som ägs av lantbrukarna själva, fortsatt avvaktande. De har ännu inte etablerat några kontakter men har tittat på möjligheterna att importera från Baltikum, Danmark, Tyskland och Holland.

– Just nu kostar en bal 2 500 kronor vilket är ganska mycket pengar för den som behöver väldigt många, säger Kristina Gustavsson, foderchef på Lantmännen.

Hon menar dessutom att en lantbrukare har börjat ersätta grovfodret med annan typ av foder och att det faktiska behovet av import därför är osäkert.