Hatbrott mot afrosvenskar sker i många olika sammanhang – på gator, torg och kollektivtrafik, men även i skolor och på arbetsplatsern.
Många gånger är det en helt okänd gärningsperson, men det kan också vara personer man träffar närmast dagligen, såsom grannar, kollegor och skolkamrater. Detta säger Lisa Wallin, utredare på Brå som tillsammans med poddaren Nicole Kavander gästar SVT:s Morgonstudio.
– Det finns egentligen få fredade platser där man aldrig har en risk att utsättas för den här typen av brott, säger Wallin och hänvisar till resultaten från Brå-rapporten.
Rapporten bygger på en granskning av drygt 430 polisanmälda ärenden gällande afrofobiska hatbrott, samt intervjuer med brottsutsatta.
Män oftare gärningspersoner
I sex av tio anmälningar är män brottsutövaren. Det är dock ingen stor könsskillnad mellan kvinnors och mäns utsatthet för afrofobiska hatbrott, enligt anmälningarna som Brå har gått igenom.
I en dryg fjärdedel av anmälningarna där målsägande var kvinna förekom sexualiserade eller misogyna uttryck. Män har i stället oftare utsatts i sin yrkesroll.
– Allvarlig våld och hatbrotten är en dimension men sen har man de här microaggressionerna och upplevelsen av diskriminering som märks i utredningen och påverkar afrosvenskars hälsa, säger Lisa Wallin.
Minoritetsstress en vanlig konsekvens
En vanlig konsekvens av att vara särskild utsatt för hatbrott är att många afrosvenskar och svenskar med utländsk bakgrund upplever minoritetstress. Den orsakas av att alltid måste vara beredd på att någonting kan hända, men också av att man inte känner sig trygg, vare sig hemma eller i skolan eller på arbetsplatsen, säger Kavander.
Dessutom påpekar hon att det är få som tror att något görs mot hatbrott och därför inte anmäler de.
– Tyvärr är det få anmälningar som leder till fällande dom, instämmer Lisa Wallin. Trots det uppmanar hon till att anmäla hatbrott.
Stort mörkertal – Viktigt att anmäla
Att anmäla ett hatbrott är viktig för att kunna kartlägga hatbrott och arbeta med att förebygga – och i detta har skolan och arbetsgivaren ett särskilt ansvar, säger Lisa Wallin.
- Det som ofta händer är att man ifrågasätter eller förminskar situationen. Då är det viktigt att förstå, lyssna, och stötta i att anmäla, tillägger Kavander.
Detta är de fem vanligaste typfall av hatbrott mot Afrosvenskar
Bortsett från allmänt främlingsfientliga och rasistiska motiv är afrofobi det vanligast förekommande motivet bland anmälda hatbrott.
Enligt Brottsförebyggande rådet kan afrofobiska hatbrott ta sig olika uttryck och ske i många olika sammanhang. Detta är de fem vanligaste typfallen av hatbrott mot Afrosvenskar:
- Angrepp från främlingar. Kan ske på många olika platser och tidpunkter, men typiskt sett handlar det om verbala kränkningar av okända personer på allmänna platser, men ibland även digitalt eller via telefon.
- Hot och våld i skolan. Sker oftast mellan elever, innehåller många gånger våldsinslag och gärningspersoner är ofta pojkar medan könsfördelningen bland utsatta är mer jämn. Anmälningarna gäller framför allt skolor utanför storstadsregionerna.
- Trakasserier från grannar. Handlar främst om upprepade ofredanden från både män och kvinnor.
- Hatbrott på arbetsplatsen. Avser vanligen ofredanden från kollegor, kunder eller klienter, ofta på arbetsplatser där berusning förekommer (restaurang- eller taxibranschen) eller på samhällsinrättningar (till exempel behandlingshem).
- Hat mot svarta som grupp. Riktas inte mot enskilda personer men alla som tillhör gruppen kan känna sig träffade. Sker vanligen genom klotter eller på internet och rubriceras många gånger som hets mot folkgrupp
Källa: Brottsförebyggande rådet – Brå