Att Ingvar Kamprad hade ett förflutet som nazistsympatisör är ingen nyhet. men att säkerhetspolisen upprättade en egen akt på honom som nazist var däremot inte känt. SVT:s Elisabeth Åsbrink kan i sin nya bok Och i Wienerwald står träden kvar berätta detta och avslöja ytterligare fakta om Kamprads nazistkopplingar.

-Det är lite märkligt att Ingvar Kamprad inte själv har kommit fram med de här uppgifterna. Han har ju sagt att han vill berätta och han vill be om ursäkt, säger Elisabeth Åsbrink till SVT:s Aktuellt.

Ett 1900-talsöde

Boken skildrar ett av 1900-talets människoöden. Den unge Otto Ullmann från Wien kom till Sverige med en transport judiska barn – som skulle hjälpas undan nazisterna med Svenska kyrkans hjälp, på villkor att de blev döpta och att de kom utan sina föräldrar.

Otto kom så småningom till familjen Kamprads stora gård i Elmtaryd, där han blev dräng, och snart vän med sonen i huset – Ingvar Kamprad – som var aktiv i nazistsympatiserande Nysvenska rörelsen och under en tid även starkt aktiv i den rent nazistiska Svensk socialistisk samling SSS (”Lindholmarna”).

Nya fakta

Det är i detta sammanhang som Elisabeth Åsbrink avtäcker nya och tidigare inte kända fakta om Kamprads nazistkopplingar. Ett viktigt förhållande är att Kamprads kontakter med nysvenskarna och deras ledare Per Engdahl inte var någon tillfällig tonårsförvirring under nazismens segerår utan fortsatte långt efter världskrigets slut och Hitlers nederlag, då världen fick full insyn i Förintelsens hela vidd och ondska.

När Ingvar Kamprad gifter sig 1950 var Per Engdahl en av få gäster utanför släkten, och Kamprad skrev då i ett brev till Engdahl att han ”är stolt över att få ingå i den nysvenska kretsen”.

Samtidigt var den judiske flyktingen Otto Ullmann under dessa år en av hans närmaste vänner och medarbetare i uppbyggnaden av det blivande världsföretaget Ikea.

Och än i dag ser Kamprad Per Engdahl som en ”stor människa”.

Personakt

Elisabeth Åsbrink kan alltså också berätta att Säpos föregångare Allmänna Säkerhetstjänsten redan 1943 upprättade en särskild akt över Ingvar Kamprad under rubriken Nazist, där man tar upp hans aktiva medlemskap i naziströrelsen Svensk Socialistisk Samling och hur han värvar nya medlemmar. Enligt egen utsago i brev – som polisen ångade upp och läste – ägnar han mycket tid och kraft åt detta arbete.

Själv har Ingvar Kamprad, ända sedan hans forna nazistsympatier blev offentligt kända på 1990-talet, beskrivit det som kortvariga ungdomsförvillelser som inte gick särskilt djupt, men de nya uppgifterna ger en lite annan bild.

”Snarare fascist”

Så här sade Kamprad själv om sin hållning i en :

-Man kallade mig för nazist, men sanningen var den att i så fall skulle man ha kallat mig för fascist, därför att den korporativa läran, dvs att alla som jobbade t.ex i läderbranschen dom höll ihop, och alla i lantbruksbranschen höll ihop, det var grundidén i de korporativa lärorna som jag då, som ung, trodde på. Men det visade sig att det var fel och i dag har jag en helt annan uppfattning.

Motsättning

Den motsättning mellan den rent nazistiska Lindholmrörelsen och Per Engdahls ”bara” fascistiska organisationer som Kamprad betonar, framstår inte som riktigt lika stor när man granskar dokument från tiden.

I en artikel i sin tidning Vägen Framåt skriver Engdahl att ”Judarna är ett främmande element i den västerländska folkkroppen...” och att ”...en antikommunistisk rörelse kan aldrig nå sitt mål, om den inte samtidigt är antisemitisk”.

Och 1944 skriver han i samma tidning ”Vi kunna idag endast hylla Adolf Hitler som den av Gud sände till Europas räddning”.

Förblev fascist

Och även om Engdahl åtminstone efter kriget distanserade sig från Förintelsens utrotningspolitik förblev han motståndare till demokratin och hyllade den fascistiska idén om den starke ledaren.

Engdahl var också aktiv i arbetet med att hjälpa danska och norska nazister fly undan rättvisan efter krigsslutet, och var en central person för att länka ihop högerextremistiska rörelser i Europa under efterkrigstiden.

Han var också delaktig i hur begreppet ”främmande raser”, som diskrediterats av nazismen, bytets ut mot ”främmande kulturer” i den högerextremistiska terminologin.

Men för Ingvar Kamprad förblir han en stor människa. I en intervju med Elisabeth Åsbrink i augusti 2010 säger denne:

-Att Per Engdahl var en stor människa, det kommer jag att vidmakthålla så länge jag lever.

Torbjörn Jacobsson

torbjorn.jacobsson@svt.se