En person som är medveten om samhällsproblemen, som har mycket kunskap om migration och integration. Så beskriver Nyamko Sabuni sig själv som kandidat till partiledarposten inom Liberalerna, när hon besöker SVT:s Aktuellt.
– Jag ifrågasätter till exempel vår migrationspolitik. De som kommer till Sverige ska tas emot, och då ska vi beräkna kostnaden för det. Men de pengarna ska inte tas från biståndsbudgeten, säger hon.
En jämställd flyktingpolitik
Nyamko Sabuni har vid tillfällen beskrivits som hård i sin flyktingpolitik, en beskrivning som hon själv inte är så förtjust i.
– Jag är inte intresserad av att diskutera mjuk eller hård politik. Jag vill diskutera rätt eller fel, säger hon.
Hon vill värna om Genève-kommissionen-flyktingar, flyktingar vars mänskliga rättigheter inskränks.
– Till exempel min far. Det är därför jag bor i Sverige i dag. De måste kunna få fristad i Sverige.
Dessutom vill hon att kvinnor som lever i regimer där förtryck finns förankrat i statsskicket ska kunna fly till Sverige.
– Det finns grupper som behöver det, och det är kanske inte de som flyr undan ett krig, säger Nyamko Sabuni.
Kritiserar Jan Björklund
När Nyamko Sabuni blir tillfrågad om Jan Björklunds fokus på att stänga ute Sverigedemokraterna svarar hon att hon ser det som ”olyckligt”. Framförallt handlar det om Jan Björklunds löfte till sin familj att han inte skulle ge SD inflytande.
– Det är ju hans rätt att uttrycka sig så. Jag skulle aldrig som politiker på den högsta nivån utgå från min familj, utan från vad det svenska folket behöver.
Men att hon skulle ha en drastiskt annorlunda syn på Sverigedemokraterna håller hon inte med om.
– Bara för att jag inte pantsätter mina barn betyder inte det att jag har en sådan annorlunda syn. Min syn kan jag uttrycka utan att behöva blanda in mina barn.
Odramatiskt att samarbeta
Att få stöd av Sverigedemokraterna ser Nyamko Sabuni inte heller några stora problem med.
– Jag ser inga problem med att liberal politik får stöd i riksdagen, vare sig från vänster eller höger, säger hon.
Hon säger att man i utskotten kan upptäcka att man har liknande åsikter i enskilda frågor.
– Ibland gör man det med Vänsterpartiet, ibland med Centerpartiet och Alliansen, och ibland med Sverigedemokraterna.