Efter tre månader på neonatalavdelningen mådde för tidigt födda Stella bra och blev äntligen utskriven. Men väl hemma upptäcktes det att hon behövde opereras för ljumskbråck. Det blev starten på en karusell av nödlösningar där Stella hamnade i kläm på grund av personal- och platsbrist.

Efter operationen hade Stella svårt att komma ur narkosen och fortsatte att få andningsuppehåll. Ändå bestämdes att hon skulle flyttas till en avdelning utan övervakning. När föräldrarna vägrade att gå med på det fick de istället själva bära ansvaret för att akutlarma när andningen upphörde.

På bara två timmar fick de larma tre gånger.

– Det var helt fruktansvärt. Just då kände vi att vad bra att vi ändå fick den möjligheten, men så här i efterhand känns det ju helt galet, säger Anna Sjöstedt.

LÄS MER: Akut brist på vårdplatser i hela landet

”Jag fick panik”

Efter ett nytt ultraljud upptäcktes en komplikation som innebar en ny operation. Då fick hon en intensivvårdsplats med övervakning. Men på grund av platsbristen placerades hon, nyopererad och infektionskänslig, i ett rum med en influensasjuk pojke.

– Då rann det över för mig. Jag fick panik och var tvungen att lämna rummet. Jag klarade inte av att vara kvar, säger pappa Gustav Löwing. 

Men problemen fortsatte och ytterligare en operation krävdes. Enligt Stellas läkare behövde den genomföras inom en vecka, trots det blev beskedet från vårdplaneraren att det inte fanns tider förrän efter en månad.

Kontaktade ny läkare

Men föräldrarna gav sig inte och kontaktade en ny läkare som såg till att operation blev utförd i tid.

– Det känns helt orimligt att det ska behöva vara så här, säger Gustav Löwing.

– Jag har alltid försvarat den svenska vården och trott att den fungerat bra. Men efter allt som har hänt har jag en helt annan bild.

Nu är Stella ett halvår gammal och mår bra. Men tiden på sjukhuset har satt sina spår. Inte minst hos föräldrarna.

– Jag blir så ledsen när jag tänker på allt som hon har utsatts för. Jag mår jättedåligt när jag tänker på den tiden. Den känslan finns med mig hela tiden, säger Anna Sjöstedt.