Det finns ett indirekt budskap till alla partiledare i den klassiska TV-sketchen där Sven Melander uppmanar sin dryckesbroder Helge att ”tänka på pocenten”. Dåliga opinionssiffror är ofta förödande för en partiledares ställning, inte minst internt. För Nyamko Sabuni har opinionsmätningarnas dystra budskap trummats in nästan oavbrutet sedan hon valdes till Liberalernas partiledare sommaren 2019.
Tillvaron långt under riksdagsspärren har demoraliserat partiet och när valet nu närmar sig har hopplösheten spridit sig i partiet. Även oron bland enskilda att mista sina förtroendeuppdrag.
I valet 2018 fick Liberalerna 5,5 procent av rösterna. Under Nyamko Sabunis tid som partiledare har partiet vant sig vid ett väljarstöd på strax över två procent. I SVT/Novus senaste väljarbarometer, som presenterades i torsdags, landade Liberalerna på 2,1 procent.
Ifrågasatt internt
Procentsatsen har betydelse på flera sätt.
Ett parti i kris tvingas snarare svara på frågor om detta, än om vilken politik man vill driva. För Nyamko Sabunis del har det också inneburit att hon hela tiden ifrågasatts internt. Och kritikerna internt har stundtals varit högljudda. Orsaken är det splittrade parti hon försökt samla. I grunden handlar det om synen på Sverigedemokraterna och vilka partier Liberalerna kan samarbeta med. Nyamko Sabuni har efter samarbetet med Socialdemokraterna fört partiet tillbaka till den borgerliga sfären, men inte lyckats ena partiet bakom denna linje.
Men det har också handlat om Sabunis personliga tillkortakommanden. Hon valdes till Liberalernas partiledare med hänvisning till att hon var en tydlig, stridbar och orädd politiker.
I stället har hon framstått som en tvekande och försiktig partiledare, rädd för att säga fel och rädd för att utmana sina kritiker i det egna partiet.
Hon har också snubblat på orden ibland och uttryckt rena grodor, vilket de interna kritikerna med liv och lust kastat sig över. Ett exempel på detta är en intervju i DN där hon öppnade för att släppa in Sverigedemokraterna i en borgerlig regering, trots att partiets landsmöte strax tidigare fattat ett rakt motsatt beslut. I ett sms till partistyrelsens ledamöter bad hon efter hård kritik om ursäkt för detta och kallade det ”en pannkaka”.
Omtalad flyktplan
Nu senast gick hon vilse i vad som närmast kan beskrivas som en dålig Norge-historia. I en podd pratade hon om att fly till Norge om Sverige blev attackerat av Ryssland, vilket utlöste massiv kritik. Det säkerhetspolitiska läget har drastiskt försämrats efter Rysslands angrepp på Ukraina och många svenskar känner en växande oro för utvecklingen. Att en partiledare i riksdagen uttalar sig på detta sätt inger knappast förtroende, och reaktionerna på detta kan ha varit den utlösande faktorn bakom Sabunis avgång.
Uppenbarligen gjordes heller inga försök från partiet att övertala henne att sitta kvar. I stället tar Johan Pehrson nu över för att försöka rädda den liberala skutan från undergång i höstens val. Förutsättningarna är inte de bästa: Urusla opinionssiffror och ett omvärldsläge som marginaliserat Liberalerna i samhällsdebatten.
Valet i höst handlar om att vinna eller försvinna. Johans Pehrsons uppdrag att rädda partiet kan te sig som närmast omöjligt. Han kan bli den partiledare som för Liberalerna ut ur riksdagen. Men han kan också bli en liberal hjälte om partiet klarar sig kvar i riksdagen.