Linda Borgsved och Örjan Samuelsson är två av 34 poliser som utbildats i metoden som syftar till att öka förtroendet för polisen och bryta tystnaden.
– Så fort polisen får in en anmälan om ett mord så blir vi kontaktade, berättar Örjan Samuelsson som har lång erfarenhet av att utreda grova brott och som sedan ett par år tillbaka, liksom kollegan Linda Borgsved, jobbar som så kallad FLO-polis.
Metoden används i flera fall
FLO, Family Liaison Officers, innebär kortfattat att polisen har i uppdrag att vara en länk mellan de anhöriga till brottsoffren och utredningarna av grova brott i miljöer där förtroendet för polisen är lågt.
Hittills har 34 utredare av grova brott utbildats i metoden som använts i 23 polisutredningar.
– I de flesta fallen åker vi hem till familjen. De är ju i kaos så vi behöver vara där, berätta vad som händer nu och vad vi kan hjälpa till med, säger Linda Borgsved.
Borgsved och Samuelssons arbete syftar till att stärka förtroendet för polisen så att de anhöriga som kan ha värdefull information för brottsutredningen, vill och vågar prata med polisen. Det är inte självklart i de områden där det sker mord i kriminella miljöer.
– De kan vara arga på polisen och ledsna och vill inte ha med oss att göra just då, säger Samuelsson.
Ska inte agera terapeutiskt
Men oviljan att prata kan också handla om rädsla för att själv bli utsatt för hot och våld, eller att man inte ska hjälpa polisen eller att polisen inte tar brottet mot den anhöriga på allvar.
– I det inledande skedet är vi därför väldigt tydliga med att berätta att vi kommer att utreda det här och lägga ner resurser på det. Det är en del som inte tror det. Har man haft en stökig son som nu har blivit mördad så tänker man att det här bryr sig inte polisen om, men det vill vi förmedla att vi verkligen gör, säger Borgsved.
FLO-poliserna jobbar långsiktigt och strukturerat, och är med i de allra flesta skedena av utredningen. Borgsved poängterar att arbetet inte handlar om att vara en terapeut, utan att som polis få till stånd ett förtroendefullt samarbete med de anhöriga.
– Ibland får man vänta lite tills folk är redo men vi lägger ner den tiden och finns där tills förtroendet finns och de vill prata med oss, säger hon.
– Jag har några exempel på att det har varit lite kärvt i början men efter flera månader och många samtal så har det lossnat, och de har fått förtroende för oss och berättat saker som varit väldigt viktiga för utredningen, säger Samuelsson.
Hittills har förtroendet ökat
Båda två är lite förvånade över att det nya sättet att arbeta i kontakten med de anhöriga fallit så bra ut. Även i de fall där ärenden som de medverkat i inte klarats upp har förtroendet för dem inte brustit.
Bemötandet och engagemanget har även fått till följd att flera personer har tagit kontakt med dem för att berätta om andra brott.
– Det känns som vårt sätt att jobba sprider sig och det är ju positivt. Jag har ju varit med ganska länge och jobbat både på det gamla och nya sättet, och jag tror inte att vi kan gå tillbaka till det gamla sättet, säger Örjan Samuelsson, som lånats ut till utredningar i olika polisdistrikt.
– Ja både de anhöriga och de poliser och åklagare vi har jobbat med är nöjda med vårt jobb, tillägger Linda Borgsved.
Många av de här morden klaras ju inte upp eller utredningarna verkar ta väldigt lång tid. Människor kanske lämnar värdefull information och ändå blir det inget åtal eller dom. Hur förhåller ni er till det?
– Vi är uthålliga, vi håller på tills det blir färdigt och det kan ta år, säger båda två.