– De utsatta måste polisanmäla för att brotten ska komma till vår kännedom. Ofta behövs dessutom att flera anmäler. Då kan vi lägga ett pussel och koppla ihop de olika anmälningarna. Vi sitter inte själva och ”fiskar” på nätet, men får vi in tillräckligt med information kan vi initiera ett ärende, säger Jörgen Lindeberg som arbetar i en grupp inom it-brottssektionen som utreder sexbrott mot barn. Gruppen arbetar även med sexbrott som begås av svenskar utomlands.

Under fem procent anmäls

Inom den här typen av brottslighet är mörkertalet oerhört stort, säger han.

– En försiktig bedömning är att anmälningsfrekvensen är under fem procent, kanske neråt tre.

Vad händer då när någon trots allt gör en polisanmälan om ett nätsexbrott?

– Först utreds den av den lokala polisen, som försöker gå så långt som möjligt. Det lyckas inte alltid och många anmälningar läggs ner. Det kan vara svårt att spåra upp en misstänkt i ett enskilt ärende, men om flera ärenden kommer in öppnas nya möjligheter. Då kan vi även återuppta äldre ärenden och så växer det, säger Jörgen Lindeberg.

Omfattande utredningar

Utredningarna om nätpedofiler har en tendens att svälla väldigt mycket när de väl kommit igång, säger han. I det fall där dom meddelades i dag, var den misstänkte åtalad för sexualbrott mot 57 flickor runtom i landet. Jörgen Lindeberg nämner ett annat mål i Solna tingsrätt, där dom ska meddelas senare i vår, som omfattar 65 fall.

– Och i målet i Solna finns det säkert minst lika många som vi inte fått kännedom om, tillägger han.

Solnautredningen startade, enligt Jörgen Lindeberg, med fem anmälningar – fyra i Sverige och en i Norge.

– Vi kunde koppla ihop dem. Varje ärende kunde inte ledas ända fram, men när vi hade fem kunde vi sätta igång.

2009 kom lagen om kontakt med barn i sexuellt syfte (grooming). Tidigare har Jörgen Lindeberg i en SVT-intervju konstaterat att lagen inte fungerar för att förhindra sexuella övergrepp på barn, vilket även BRÅ konstaterat.

Hur ser det ut i dag?

– Lagen skulle ge verktyg att ingripa tidigt, innan brotten hade inträffat. Det har visat sig att den inte har fungerat. Den kräver att det ska finnas ett brottsoffer under 15 år, det ska finnas en vuxen som ska ha syfte att begå ett sexualbrott mot barnet. Det kan vi bevisa, så långt är det inte ett problem, säger Jörgen Lindeberg och fortsätter:

Lagen ett uddlöst verktyg

– Men den vuxne måste också göra en överenskommelse med barnet om att träffas. Plus att vi måste bevisa att den vuxne har gjort en konkret handling för att mötet ska bli av, till exempel köpt en tågbiljett till barnet. När det har kommit så långt kan vi inte förhindra att barnet möter någon. Lagen är ett uddlöst verktyg för polisen.

Men det är därmed inte sagt att det är lagligt att kontakta barn i sexuellt syfte, betonar han.

– Ofta kommer man in på andra brottskategorier. Som utnyttjande av barn för sexuell posering, där förövaren sitter hemma och tittar på barnet via en webbkamera. Det är straffbelagt. Det kan också handla om grovt sexuellt tvång. Det finns många paragrafer.

Vägledande domar väntas

Jörgen Lindeberg tror att det kommer att bli flera vägledande domar i Solnamålet senare i vår. Det kan till exempel handla om vad som är grovt sexuellt tvång.

– Problemet är att det är barnen som begår handlingarna på sig själva. Men under tvång.  Det handlar om utnyttjande för sexuell posering, men i Solna tingsrätt finns också en stämning för grovt sexuellt tvång. Det handlar om oerhört grova sexuella handlingar. Så grova och kränkande att de kan jämföras med våldtäkt. ”Virtuell våldtäkt” är inte ett juridiskt begrepp, men det pågår en ständig översyn av lagstiftningen och då borde man kanske titta på det här. Många tror att det ”bara” handlar om att visa brösten – men det finns grader i helvetet.

Skandaliseras inför vänner

Det värsta för de drabbade barnen är, menar Jörgen Lindeberg, att de skandaliseras inför vänner, skolkamrater och familjer. När en förövare tvingat barnen att utföra sexuella handlingar framför en webbkamera kan han sprida bilderna i vanliga sociala medier där offrets närmaste får se dem.

– Den här brottsligheten finns på alla stora sociala medier. Det kan till exempel handla om att skapa en grupp på Facebook dit barnets vänner bjuds in. De flesta tackar ja. Sedan lägger förövaren ut bilderna på barnet där, om barnet inte gör som han säger.

Men det finns också speciella forum på nätet där en förövare kan ladda upp sina bilder och byta bilder med andra nätpedofiler. Dem har förstås inte alla tillgång till.

Har polisen koll på alla sådana forum?

– Vi känner till många.

Oklart kring id-stölder

För att komma i kontakt med barnets vänner på sociala medier använder förövaren ofta en falsk identitet. Frågan om det är ett brott i sig att stjäla någons identitet på nätet är inte riktigt klarlagd, enligt Jörgen Lindeberg.

– Det kan man tvista om. Att ljuga är inte brottsligt. Jag kan påstå att jag är Barack Obama. Men om jag tar någons bild och påstår att jag är den personen? Kan bilden vara vem som helst eller går den att identifiera? Så att personen lider skada? Det här prövas också just nu i Solna tingsrätt.