I Göteborg är det audition för roller i den kommande filmen Pojkarna. Flera hundra ungdomar är på plats med förhoppningen om att få vara med, det trots att de kan bli en rejäl väntan på att få ta plats framför kameran för en provtagning.

– Jag väntar hur länge som helst, bara jag får gå in och visa att jag kan och att jag vill, säger Felicia Nordström, 12 år.

Bland de som väntar finns också 12-åriga Christian Nilsson som verkligen hoppas på en roll.

– Jag skulle bli överlycklig, jag skulle bli skitglad. Det skulle vara kul att vara med i en film, man kan bli känd, man kan bli upptäckt, säger Christian Nilsson.

Att vilja bli känd

För många handlar det inte bara om att få en roll utan också om att bli just upptäckt och känd.

– Det är nog alltid ett mål för alla barn, säger Christian Nilsson

Varför?

– Man får mycket pengar och sen kanske man blir en ny Skarsgård, säger Christian Nilsson

– Det skulle vara coolt om någon kom fram och frågade efter en autograf, säger Felicia Nordström

Maggie Widstrand är den som ansvarar för castingen för Pojkarna och hon har arbetat med barn och casting  i 25 år. Hon tycker att hon ser en skillnad i dag.

– Förut gick man kanske mer på uttagningar för att man tyckte att det verkade kul att skådespela i en film. Nu finns mycket av kändisskapet, att man täkter att: ”å vi går på det här för jag kan bli en kändis”.

”Ett uttryck för att vara lyckad”

Men att barn vill bli kända ser inte Malin Bergstöm, barnpyskolog och forsakre,  som ett problem. Hon menar snarare att det är ett uttryck för något som funnits bland barn i alla tider, att man vill lyckas i samhället och bli någonting fint och stort.

– Att det just i dag är att vara kändis är mer ett uttryck för att det är det som är någonting lyckat i vårat samhälle, säger Malin Bergström.

Att det kan uppfattas som provocerande bland vuxna beror på att barndom är ett område där ofta är mycket samhällskritik och att många vuxna är fast i en bild av att det som de själva var med om som små är det som är bra för barn. Bilden av Bullerbyn präglar fortfarande synen på barndomen.

– Den här världen med kändisskap i media där vi som vuxna ohjälpligt ligger steget efter. Det behärskar inte vi och det kan skrämma oss lite och därför bli provocerande. Vi kanske läser in sådana här vuxengrejor som att det här är ytligt eller lika fint som skådespeleri utan någonting annat, säger Malin Bergström.

– Jag tror att det handlar om att vi som vuxna inte vet vad det betyder för barn att vara känd. Vad står det för hos en 12-åring? Bara för att det är främmande för oss och inte var en del av vår barndom tror jag inte man har någonting att vinna på att vara tveksam utan man ska vara nyfiket utforskande.

Man ska inte heller vara allt för rädd för att barnen skall bli besvikna.

– Barn är också kloka. De vet att det här är en lek och att jättemånga vill försöka. Det är klart att man måste trösta dem om de blir jätteledsna men kanske känner de ändå att det är en rolig upplevelse att vara med, säger hon.