Att tala om för ett barn att deras mamma eller pappa har drabbats av en allvarlig sjukdom är bland de känsligaste samtalen en förälder kan behöva ha, och att avgöra hur mycket man ska tala om är svårt.
Liv Svirsky, legitimerad psykolog och psykoterapeut, säger att det viktigaste är att man utgår från barnet man talar med och anpassar samtalet efter hur mycket det förstår och vill veta.
Det finns heller inget behov av att diskutera den värsta utgången med små barn om inte barnet själv tar upp det, säger hon.
– Man behöver inte prata om döden innan man vet att det faktiskt är det som kommer att hända. Jag brukar förespråka att man inte ska ljuga eftersom det blir problematiskt sedan, men det betyder inte att man måste berätta allt omedelbart, i synnerhet sådant som man inte själv är riktigt säker på.
Låt annan vuxen ta samtalet
Om den drabbade föräldern inte orkar ta samtalet själv, kan en lösning vara att låta en annan vuxen prata med barnet.
– Om man känner att man själv får stark ångest eller blir väldigt ledsen kanske det inte blir så bra att prata med barnet. Då kan man försöka ta hjälp av någon annan som orkar och som kan vara ett stöd. Det kan vara en partner om en sådan finns, men orkar inte heller den finns kanske någon annan i närheten, vän eller släkting.
Hur mycket man ska hålla barnet uppdaterat är också något som behöver avgöras med hänsyn till barnets personlighet och ålder.
– Äldre barn kanske vet att man har varit hos doktorn. De kanske sitter och väntar på att få information. Med yngre barn som inte är lika insatta kan man ge sig själv lite tid att landa i vad man har fått veta innan man talar med dem. Man behöver heller inte berätta allt på en gång utan kan ta det i etapper, i en takt som passar både en själv och barnet.
Ge svar om de frågar
Enligt en rapport från Socialstyrelsen kan den information barn får om en förälders bortgång påverka barnets psykiska och fysiska hälsa längre fram, och att diskutera situationen med barnet, oavsett hur lång tid det tar eller hur mycket man säger, är viktigt, säger Liv Svirsky. Brist på diskussion och samtal kan göra sig påmind senare i livet när barnen blir vuxna och känner att något undanhölls dem.
– Generellt är mitt råd att följa barnet och låta dem guida. Börjar barn fråga behöver de få svar. Frågar de inte och verkar nöjda behöver man inte prata med dem för sakens skull. Försök att vara där för dem men utan att tvinga på dem information.
HIT KAN DU VÄNDA DIG
Här hittar du telefonnummer du kan vända dig till om du behöver råd, stöd eller någon att prata med.
Vid akut hjälp ring nödsamtal 112
1177 Vårdguiden om psykisk ohälsa
Att vara närstående: http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Psykisk-halsa/Att-vara-narstaende/
Vård och hjälp: http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Psykisk-halsa/Soka-vard-och-hjalp/
Hjälplinjen – har öppet mellan kl 13.00 och 22.00 alla dagar.
Telefon: 0771-22 00 60
http://www.1177.se/Stockholm/Om-1177/Om-Hjalplinjen/
Jourhavande Medmänniska
Telefonjour alla dagar klockan 21.00-06.00
Telefon: 08-702 16 80
Jourhavande präst
Telefonstöd, via 112: Alla dagar, klockan 21.00-06.00.
https://www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast/chatta
Ring 1177 Vårdguiden om självmord
Hjälp och stöd om du har självmordstankar: http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Sjalvmordstankar/
Är du anhörig eller vän: http://www.1177.se/Tema/Psykisk-halsa/Att-vara-narstaende/Stod-och-rad1/Att-stodja-nagon-som-har-sjalvmordstankar/
Självmordslinjen – Mind
Telefon: 90101 dygnet runt
Chatten nås via mind.se
SPES
För dig som är anhörig till någon som har tagit sitt liv. Telefonjour varje kväll mellan klockan 19.00-22.00.
Telefon: 08-34 58 73