Den debatt som i dagarna blossat upp om en särskild coronakommission kan vara första tecknet på att borgfreden nu är på väg att brytas.

Oppositionen och regeringen är visserligen överens om att en särskild kommission ska granska hanteringen av coronakrisen. Men medan Moderaterna och Kristdemokraterna kräver att kommissionen ska tillsättas redan nu vill Socialdemokraterna vänta till efter krisen.

S riskerar drabbas hårdast

Det finns sakliga argument för båda ståndpunkterna, men att regering och opposition tycker olika här är kanske inte så förvånande. Det är ju bland annat regeringens agerande en kommission ska granska. Som största regeringsparti är Socialdemokraterna också det parti som riskerar att drabbas mest av en sådan granskning. Partiet anser sig dessutom ha dåliga erfarenheter här. Flodvågskommissionen pekade exempelvis ut en rad brister i regeringskansliet efter tsunamikatastrofen 2004. Granskningen blev en följetong i media och politisk debatt och bidrog till valförlusten 2006.

Men, kan man invända, när det gäller coronakrisen har ju riksdagspartierna framstått som enade bakom den svenska strategin. Innebär inte det också ett delat ansvar för det som skett? Jo, i någon mening är det så, men det innebär inte att oppositionen i efterhand kommer att vara nöjd med regeringens alla insatser.

M har markerat

Flera oppositionspartier, däribland Moderaterna, har exempelvis redan gjort markeringar i flera olika frågor, som i ett senare skede kan användas för att angripa regeringen. Det gäller bland annat testningen, som inte alls utökats i den takt regeringen har talat om. En omfattande testning anses vara viktig både för att minska smittspridning och därmed rädda liv och för att personer som inte är smittade ska kunna jobba.

Regeringen har tidigare uttalat målet att 100 000 svenskar ska testas per vecka från och med mitten av maj. Så har det inte blivit och ingen tycks riktigt kunna svara på varför. Förra veckan testades drygt 32 000 personer, alltså långt ifrån regeringens mål.

Höga dödstal i Sverige

En annan fråga som lär bli föremål för utvärdering och intensiv politisk debatt är de höga dödstalen i Sverige. Visserligen lägre än i länder som Italien, Spanien och Storbritannien, men klart högre än i jämförbara nordiska länder som Danmark, Norge och Finland. Hittills har ingen kunnat svara på varför dödstalen är så mycket högre i just Sverige. Detsamma gäller den höga dödligheten på svenska äldreboenden, som också sticker ut i internationella jämförelser. Men inte heller här finns ännu några säkra slutsatser, och även denna fråga lär bli föremål för granskning och diskussion.

Att Sverige har valt en övergripande strategi som avviker från de flesta andra länder innebär att regeringen riskerar en svår efterdebatt, särskilt om det visar sig att denna strategi lett till fler döda än i andra länder.

Även om regeringen har lutat sig mot Folkhälsomyndighetens experter vid beslut och bedömningar är det ändå regeringen som är ytterst ansvarig för den väg Sverige har valt under coronakrisen.