Priset för att släppa ut ett ton koldioxid har det senaste året stigit till över 60 euro. Det har aldrig varit så högt. En återstart av ekonomin efter pandemin och politiska signaler om att koldioxidutsläpp kommer att bli dyrare i framtiden har drivit upp priset på EU:s viktigaste verktyg att får ner utsläppen.
Men prisracet påverkar inte svenska företag särskilt mycket. Två av tre företag har fått ett överskott av gratis utsläppsrätter 2013-2020 visar SVT:s genomgång. De har tjänat pengar på sina utsläpp. Andra företag betalar relativt sett små summor.
Gruvbolaget Boliden hade förra året ett underskott på knappt 27 000 utsläppsrätter. Med ett uppskattat snittpris under 2020 på cirka 250 kronor per ton hamnar kostnaden på knappt 7 miljoner.
En liten summa för Boliden som omsatte 56 miljarder. Det höga priset på utsläppsrätter styr inte företaget, medger kommunikationschefen Klas Nilsson:
– Jag skulle vilja svara ja på den frågan, men det egentliga svaret är nej, för vi har redan en oerhört stark drivkraft att få bort CO2 från våra processer. Det är diesel, kol och andra utsläpp. Prisökningen har skyndat på, men den långsiktiga inriktningen förblir densamma, säger han.
Gratis utsläppsrätter
Utsläppen i den svenska industrin har minskat men det går för långsamt för att klara målen.
Svenska företag har ofta låga utsläpp redan jämfört med andra länder, vilket har gjort att företagen fått gratis utsläppsrätter. Det gäller även exportföretag som konkurrerar utanför EU. Därför behöver inte företagen köpa till fler utsläppsrätter för stora summor.
Men för de företag som däremot inte haft möjlighet att fasa ut fossila bränslen eller ställa om processer är den höga kostnaden för utsläppsrätter nu kännbar.
Bland de 15 största utsläpparna sticker Lulekraft och Cementa ut som undantag. Utsläpp från cementtillverkningen kostade förra året Cementa över 100 miljoner (antag 250 kronor per ton). I år kan det bli ännu dyrare. Det är en drivkraft för satsningarna på CO2-lagring.
– Att det är dyrt svider absolut för företag som inte haft teknik för att ställa om, säger Lina Håkansdotter, hållbarhetschef Svenskt näringsliv.
Hon pekar på att det är vetskapen om att det kommer att bli allt dyrare med utsläpp på sikt som avgör, inte en snabb uppgång av priset på utsläppsrätter.
– Det viktigaste för omställningen av den svenska industrin är långsiktigt förutsägbara ökande koldioxidpriser.
Missa inget om klimatet! Få SVT:s nyhetsbrev i din inkorg varje vecka.
Fakta: Utsläppsrätter
Handel med utsläppsrätter ska vara EU:s viktigaste verktyg för att få ner koldioxidutsläppen. Det omfattar nästan hälften av EU:s utsläpp. Det mycket invecklade systemet sätter ett tak för hur stora utsläppen får vara i det som kallas den handlande sektorn. Den utgörs av industri, elproducenter, flyg och sjöfart.
De senaste åren har EU skruvat åt systemet, och det ska bli ännu tuffare. 2017 beslutades att färre rätter ska delas ut gratis och att fler överblivna rätter ska skrotas, ett svenskt förslag.
Hur många utsläppsrätter varje företag får beräknas efter hur stora utsläppen är jämfört med en standard, och om företaget har konkurrens utanför EU. Ökar företaget utsläppen måste det köpa till fler rätter, medan om utsläppen minskar kan rätterna säljas med en vinst.
Tanken är att det ska kosta pengar att släppa ut, särskilt för de företag som är sämre och har högre utsläpp än andra. Men systemet har fungerat dåligt och varit hårt kritiserat. Det har delats ut för många utsläppsrätter gratis, och det har alltså inte funnits en tillräcklig ekonomisk press att minska utsläppen.
SVT:s genomgång visar att av de 285 svenska företag som ingår i systemet har 182 (64%) fått ett överskott totalt under perioden 2013-2020. Det handlar om 40 miljoner ton. 80 företag har haft ett underskott och behövt köpa. Störst underskott har Lulekraft (12 miljoner ton) och Cementa (3,9 Mt) haft.
I EU:s nya klimatpaket Fit for 55 föreslogs i somras att taket för hur stora utsläppen i industrin får vara ska sänkas gradvis i en snabbare takt än tidigare. Mängden utsläppsrätter i systemet ska nu minska med drygt 4,2 procent varje år mot tidigare 2,2. På det viset ska industrin minska utsläppen 61 procent till 2030, en skärpning från 43 procent.