– Omedelbarhetsprincipen är egentligen till nackdel för hela systemet. Dels får vittnen och brottsoffer gå och vänta jättelänge på rättegång, vilket självklart är påfrestande. Dels har det blivit allt vanligare att man hotar vittnen och vill påverka dem under resans gång. Jag tror själv att det är därför personer som ser något inte vill vittna. De träder inte fram och berättar för de är rädda helt enkelt, säger Petra Lundh. 

Den så kallade omedelbarhetsprincipen innebär att domstolen bara får döma utifrån den bevisning som lagts fram under själva rättegången. Vad som sagts tidigare i polisförhör ska inte ligga till grund för domen, även om redogörelser från förhör kan läggas fram. 

Ett 80 år gammalt system 

Reglerna härstammar från början av 40-talet och kom till för att man ville bryta med den rådande ordningen som innebar att bland annat vittnesutsagor var skriftliga, vilket skapade problem. Svaret blev att gå åt det rakt motsatta hållet och i fortsättningen var det bara det som sades i domstolen som skulle gälla. 

Riksåklagare Petra Lundh tycker att det 80 år gamla systemet är ålderdomligt och inte anpassat till dagens teknik som bland annat möjliggör videoförhör. Hon vill att man ska kunna hålla tidiga förhör som sedan kan åberopas i rättegången. Då behöver brottsoffer och vittnen inte komma till domstolen, i stället spelas de bandade förhören upp för rätten.

– Ett system där man skulle berätta väldigt tidigt tror jag verkligen skulle få personer att säga mer.  

Det skulle dessutom förkorta de långa häktningstiderna med restriktioner för de misstänkta och även förhindra att minnet hos vittnen och brottsoffer bleknar med tiden. Men riksåklagaren tror också att man på detta sätt kommer kunna döma fler misstänkta för exempelvis dödsskjutningar.  

– Brottsbekämpningen och rättegångarna kommer bli bättre och domstolarna kommer ha ett mer korrekt underlag eftersom man tagit upp förhöret redan i anslutning till händelsen.

Se en längre intervju med Riksåklagare Petra Lundh här.