Ingvar Carlsson (S), partiledare 1986-1996

– Minnet av Olof Palme och tiden med honom känns fortfarande mycket starkt. Mest glada minnen men det brutala avskedet finns där som ett öppet sår.

– Olof Palme var fantastiskt skicklig på att formulera sig. Anhängarna blev väldigt entusiastiska. Motståndarna blev väldigt provocerade. Han lämnade nästan ingen oberörd.

– Det Olof Palme stod för idémässigt, det har inte förändrats. Hans kamp för att de ekonomiska och sociala skillnaderna i ett demokratiskt samhälle inte får bli för stora, det är snarare mer aktuellt i dag.

– Det finns ingen risk att han får stå på en hög piedestal och aldrig får frågasättas. Olof Palme kommer alltid att diskuteras i positiva och negativa termer.

Ulf Adelsohn (M), partiledare 1981-1986

– Jag ska vara ärlig. Skulle jag göra upp med Ingvar Carlsson litade jag på det – men med Palme var jag väldigt skeptisk. 

– Löntagarfonderna var den sista stora striden Socialdemokraterna tog för socialism. Det engagerade. 75.000 företagare demonstrerade på Stockholms gator. Det var något alldeles nytt.

– Socialdemokratin står inte för socialism i dag. 

– För många socialdemokrater är han en ikon, som man har på väggen och som man beundrar och respekterar. Borgerliga väljare har inte den bilden.

Se inslaget med Ingvar Carlsson och Ulf Adelsohn här!

Mona Sahlin (S), partiledare 2007-2011

– Socialdemokratin i dag är i en jättestor kris, en tillits- och förtroendekris, men frågan är vad det har att göra med att Olof Palme mördades för 30 år sedan. Ibland bortser man ifrån vilket annorlunda samhälle vi lever i nu. Då var Europa delat i öst och väst, till exempel.

– Det spännande med Palme var det han var på spåren: synen på rasismen, synen på feminismen. Det räcker inte med kampen mot klassamhället. Man måste också se alla andra normer som förtrycker.

– Socialdemokratin är större än varje enskild ledare. Palme har blivit en myt som är större än han själv. Det blir en nostalgisk tillbakablick som används för att säga ”allt hade varit bättre bara inte Palme hade dött”.

– Politik handlar både om mål och medel. Det saknar jag från Palmes tid. Nu är det som att medlen tagit över helt. Att hålla i budgeten har blivit målet. Man har tappat bort att politik är att förändra, inte bara att förvalta.

Daniel Suhonen (S), chef för den fackliga tankesmedjan Katalys

– Han byggde många av de vackra system, som vi har i Sverige och som gör att kvinnor kommer ut på arbetsmarknaden.

– Det som var unikt under socialdemokratins storhetstid var att man hade ett eget tänkande. Palme var demokratisk socialist och ville bygga en stark offentlig sektor.

– Under hundra år från det att rörelsen startades och fram till mitten av 1980-talet var socialdemokratin väldigt noga med att ha egna svar och en egen hållning. Man var beredd att ta strid med näringslivet och de ekonomiska intressena om det behövdes. Det tycker jag har försvunnit.

Se hela debatten mellan Mona Sahlin och Daniel Suhonen här!

Ellinor Eriksson, nyligen avgången ordförande för Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SSU), född 1988

– Han är en inspiration. Någon att gå till när jag är politiskt vemodig. Då tar jag fram Palme. Han finns på väggen hemma.

– Han har skärpa, klarhet och progressivitet. Ibland kan man som socialdemokrat tycka att ens parti är lite väl ”mellanmjölk”. Han är progressiviteten förkroppsligad. Motsatsen till det förvaltande som jag tycker Socialdemokraterna ofta är lite för mycket av i dag.

– Han stod för internationell solidaritet. Inte att man bara skulle vara snäll. Han kunde utmana ganska hårda strukturer också. Han vågade kritisera USA, vilket inte sågs med blida ögon.

Gustaf Göthberg, internationell sekreterare i Moderata ungdomsförbundet (MUF), född 1993

– Han vitaliserade den politiska retoriken. Han gjorde det coolt att tala inför publik. Han har en helt annan lyskraft än andra politiker i hans generation. Det är fascinerande att Stefan Löfven och andra försöker låta som honom 30 år efter hans död. 

– Han lyckades sätta saker och ting på sin spets. Det var ofta svart och vitt och det rev ju upp många sår hos människor. Många vittnar ju än i dag att de kunde känna sig nergjorda av honom.

– När jag träffar vänner från Baltikum märker jag att det fortfarande finns en viss besvikelse över hans tystnad gentemot balterna och deras frihetskamp. Där är han också en vattendelare. Han var kanske populär långt bort från Sverige men för de förtryckta i Baltikum ville eller vågade han inte alltid höja rösten.

Se hela samtalet med Ellinor Eriksson och Gustaf Göthberg här!