Få saker är lika intensiva som en valrörelse. Det gäller förstås framförallt för partiledarna och deras närmaste som inte bara måste jobba närmast dygnet runt, utan också göra det med ett leende på läpparna och utan att förlora humöret framför kameragluggarna.

Att efter en så intensiv kampanj plötsligt stå som förlorare är tufft både för den enskilde och för realationerna till kollegorna.

”Bästa semestern jag haft”

Margareta Gisselberg var språkrör för Miljöpartiet 1990-1991 och avgick direkt efter valförlusten som ledde till att partiet för första, och hittills enda, gången åkte ur riksdagen. I dag minns hon fortfarande känslan när allt var över.

– Jag var faktiskt lättad över att det var över, för det var ju ingen överraskning. Men det kändes som att vi trillade ner i ett stort svart hål, och jag avgick ju direkt efter valet. Det var ju en stor besvikelse att tvingas lämna riksdagen. Sedan for jag på den bästa semester jag någonsin haft, berättar hon.

Men Margareta Gisselberg gav inte upp politiken utan fortsatte att verka på den kommunala nivån.

Tuffare i dag

Samtidigt konstaterar hon att pressen på partiledarna i dag är ännu mycket större än på hennes tid:

– Ja, partiledarna måste vara ohyggligt utröttade på alla dessa ändlösa debatter i alla medier. Jag förstår inte att de orkar. Jag vet inte hur många partiledardebatter och andra debatter vi haft i alla möjliga kanaler, säger hon.

– Tycker du ändå att alla dessa debatter tillför något?

– Nej, icke ett spår tillför det. Folk är bara less, säger hon.

Viktigt att erkänna besvikelsen

Mikael Wallsbeck arbetar som idrottspyskologisk rådgivare.  Han tror att partiledarna är ganska förberedda på resultatet, och att det viktigaste är att de erkänner att de är besvikna efteråt.

– Gudrun Schyman sade i går att, ”vi måste erkänna att vi är besvikna”. Och det är en viktig grej att erkänna, att det inte gick exakt som man ville, att bejaka att det inte gick så bra. Sedan får man koncentrera sig på det som går att påverka och lägga upp planen utifrån det, säger han.

Svårt att hinna stanna upp

Den intensiva mediebevakningen gör att det kan vara svårt för partiledarna att hinna hitta tiden att stanna upp och reflektera. Men det är nödvändigt, och kanske framför allt i år med det osäkra parlamentariska läget.

– Nu måste allt diskuteras från grunden. Det kommer säkert att vara skitjobbigt men det är viktigt att det får vara det också, säger Wallsbeck.

Mikael Wallsbeck är övertygad om att partiledarna och personerna runt dem har förberett sig för hur man ska hantera olika scenarier. I en valrörelse kommer ett resultat sällan som en fullständig chock, man kan följa opinionen inför ett val och känna av hur det ska gå.

Kan vara tufft när rampljuset släcks

Medierna har under den här valrörelsen kritiserats för att likna politik vid idrott för mycket. Men för personerna i rampljuset, som ska prestera under en vansinnig press, har ändå flera saker gemensamt med en idrottsman. Och liksom när en idrottskarriär tar slut kan tomheten man möts av när ett val är över ändå vara svår att hantera, menar Wallsbeck.

– Man har varit framgångsrik och sedan släcks ljuset – man måste hantera den övergången. Pernilla Wiberg sade när hennes karriär var över att ”det är jäkligt tufft att komma vidare”. Så är det säkert för Reinfeldt också, men de står inte utan jobb på samma sätt. De har att göra, säger han och fortsätter:

– Det gäller att man har ett stöd från familj och vänner och ett bra stöd från partiet. När en idrottare ska avsluta sin idrottskarriär får de hjälp i överväxlingen och det hoppas jag också att politiker och partiledare får.