Eftersom ljuset fungerar som kroppens taktpinne, är det många som känner sig mer trötta och nedstämda under årets mörkaste månader när det fortfarande är mörkt när vi vaknar.

Det är, lite förenklat, svårare för kroppen att förstå när den ska känna sig vaken och när den ska känna sig trött, när timmarna med dagsljus är så få.

– Vi har det mycket värre här på de nordliga breddgraderna i Skandinavien, än närmare ekvatorn. På vintern har vi sex timmars dagsljus och på sommaren har vi 16 timmars dagsljus – en stor skillnad. Studier har visat att i länder närmare ekvatorn, där dagarna är ungefär lika långa hela tiden, är folk jämnare i humöret över året, berättar Tommy Govén.

Men hur går det då till?

Jo, på näthinnan i ögat finns det tre sorters receptorer som fångar upp ljuset – tappar, stavar och de så kallade retinala gangliecellerna som upptäcktes 2002. Den tredje receptorn känner av blått ljus och kommunicerar med den del av hjärnan som styr vår dygnsrytm och vår biologiska klocka med hjälp av utsöndring av sömnighetshormonet melatonin och vakenhetshormonet kortisol.

Melatoninet i kroppen ökar i mörker och vid låga ljusnivåer, medan kortisolet ökar när det är ljust.

– När man vaknar på morgonen är det bra om man ger sina ögon och sin hjärna lite morgongymnastik i form av mycket ljus. Undvik bländande lampor och satsa på mycket indirekt ljus som reflekteras från väggar och tak, säger Tommy Govén.