Bläddra i bildspelet ovan för att se klippen från året som gått sedan den förra politikerveckan!
En överenskommelse faller – och firas med champagne
Decemberöverenskommelsen, eller DÖ, innebar att det mindre politiska blocket (i det här fallet Alliansen) skulle släppa fram det större blockets budgetpropositioner i riksdagen och kom till för att kunna stänga ute Sverigedemokraterna från inflytande.
Men uppgörelsen kritiseras hårt under våren. Och i början av oktober, när Kristdemokraterna samlades för riksting, fäller partiet DÖ. De andra allianspartierna följer snabbt efter. På Rikstinget firas det hela med champagne.
Folkpartiet dör – Liberalerna föds
Vi ska heta det vi är, och vi är liberaler. Så säger partiledare Jan Björklund under dåvarande Folkpartiets landsmöte i november. Sagt och gjort. Fanfarer och jubel utbryter när det 81 år gamla namnet blir ett minne blott och en ny era börjar. Men alla är inte helt nöjda. ”Att förändra namnet i en tid när vi behöver föra fram vår politik och inte snubbla på vad vi heter är inte vad vi behöver”, säger en av dem som var emot namnbytet.
Det stormar kring utrikesministern – igen
Knappast någon kan påstå att det varit en lugn tid på jobbet för utrikesminister Margot Wallström. Efter att ha blivit portad från Israel i början av förra året ledde hennes uttalanden om Saudiarabien till att landet kallade hem sin ambassadör och förbjöd henne att tala på Arabförbundets möte i Kairo.
Under det här året hamnar Wallström även mitt i skandalen runt fackförbundet Kommunal när det uppdagas att förbundet ordnat en lägenhet i centrala Stockholm åt utrikesministern samtidigt som Kommunal inte släppt en enda lägenhet till bostadskön på 16 år. En förundersökning om misstänkt mutbrott inleds men läggs senare ned av åklagare.
Asylpolitiken som vände tvärt
I september står Stefan Löfven framför en publik på omkring 15.000 personer och uttalar orden ”mitt Europa bygger inte murar”. Men under tiden som går blir flyktingkrisen allt mer svårhanterlig. Sverige tar under två månader emot 80.000 personer.
I slutet av november meddelar statsministern att Sveriges asylpolitik ska anpassas till EU:s miniminivå, med en rad åtgärder för att minska antalet asylsökande.
Dåvarande vice statsminister Åsa Romson (MP) kan inte hålla tårarna tillbaka då hon ska berätta om beslutet som fattats.
Ett grönt parti i kris
När bilder publiceras på bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) där han äter middag tillsammans för företrädare för en högerextrem organisation börjar det blåsa rejält. Kaplan avgår i april, men det tar inte slut där.
Snart kommer rubriker om en Stockholmspolitiker som vägrat ta en kvinnlig reporter i hand, och en MP-topp som försöker tysta kritiken mot Mehmet Kaplan i samband med en intervju i SVT:s Aktuellt.
Förtroendet för språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson rasar och efter krav på deras avgång meddelar MP:s valberedning att Romson inte nomineras vid nästa kongress.
De gröna grodorna
Det hela började egentligen just i Almedalen – 2014 intog Miljöpartiets dåvarande språkrör Åsa Romson scenen och utmålade vita, medelålders, heterosexuella män som miljöbovar. Efter grodor om både terrorattackerna i Paris och förintelselägret Auschwitz kommer nästa miss i samband med att partiet krisade i början av det här året.
Romson kallar under en intervju i SVT:s Gomorron Sverige terrorattackerna 11 september för ”olyckorna” och möts snabbt av en kritikstorm.
Kort därefter hamnar även kollegan Gustav Fridolin i skottlinjen då han under en annan intervju i Gomorron Sverige säger att han ”inte förstått hur kränkande många kvinnor tycker det kan vara” om en man vägrar skaka hand med dem.
Senare ber Gustav Fridolin partiet om ursäkt och säger i en Akutellt-intervju att partiet inte klarat av att hantera kulturkrockar.
”Här kommer man hit för att förklara och så klantar man till det ännu mer, jag vill verkligen be om ursäkt till alla miljöpartister som fått det ännu jobbigare”, säger Fridolin.