I måndags stod den nye centerledaren för första gången sida vid sida med Magdalena Andersson (S) på en pressträff. Den gemensamma sågningen av Tidöpartiernas klimatpolitik var ingen kioskvältare men den gav Muharrem Demirok (C) en möjlighet att synas. På egen hand har C hamnat i skymundan i opposition och behöver all draghjälp de kan få från det största partiet.
Demirok tog på sig ett av svensk politiks svåraste jobb när han efterträdde Annie Lööf (C). Att han kvalat in på en historisk jumboplats i förtroendemätningarna gör knappast utmaningarna mindre.
Nu utlovas förnyelse till höstens partistämma. “Att ha relevanta svar på de frågor väljarna ställer” är en vanlig talepunkt för partier på fallrepet. I Centerpartiets fall verkar det kunna resultera i ett par tydliga positionsförflyttningar, bland annat gällande friskolorna. Men så här långt har den “breda mitten” bara blivit magrare under Demirok.
Det är inte bara C som går kräftgång i opinionen. Ödet delas av samtliga småpartier men deras problem varierar:
Miljöpartiet
Utan stödröster från S och V hade Miljöpartiet inte klarat sig kvar i riksdagen. Klimatfrågan spelade en undanskymd roll i valrörelsen och sedan dess har den halkat ner till en åttondeplats på väljarnas priolista.
Det missgynnar Miljöpartiet men deras största bekymmer är att de blivit alltmer ogillade av väljarna. 2018 var det 12 procent som svarade MP på frågan vilket parti de tyckte sämst om. 2022 var det 31 procent. Bara SD hade en högre siffra.
Någon större omläggning av politiken är inte att vänta. Däremot kommer MP lägga i en extra växel för att försöka minska antipatierna mot dem. Att deras förslag mest uppfattas göra livet surt för vanligt folk är inte hållbart för ett litet och illa omtyckt parti som har ambitionen att återigen få vara med och styra Sverige.
Kristdemokraterna
Till skillnad från de andra småpartiernas ledare har Ebba Busch (KD) synts mycket sedan valet. Men det har sällan varit i särskilt positiva sammanhang. Som ytterst ansvarig för energifrågan har hon varit den främsta måltavlan för kritiken mot det försenade elprisstödet. På sistone har också partiets inriktning under Busch hamnat i blickfånget till följd av turerna kring Sara Skyttedal (KD) och Johan Ingerö (KD).
Räkna därför med att Ebba Busch framöver kommer att betona KD:s traditionella profilfrågor mer än tidigare. Det kan skapa lugn internt men att det skulle resultera i något lyft i opinionen är mer tveksamt.
Liberalerna
Johan Pehrson (L) lyckades få med sig sitt parti på ett SD-samarbete och kunde därmed ta plats i regeringen. Men manövern har inte belönats av väljarna, snarare tvärtom. En förklaring är svårigheten att vara relevant som minsta parti i en koalitionsregering. Strålkastarljuset hamnar oundvikligen på det största partiet med de tyngsta ministerposterna. Nu försöker partiet flytta fram positionerna i miljö-och klimatfrågan med ambitionen att bli “borgerlighetens gröna röst”. Men det är inte alldeles enkelt när regeringens politik ökar utsläppen.
Trösten för riksdagens minstingar är att det är långt till valet. Opinionsläget just nu säger väldigt lite om hur det kommer se ut 2026. Men låga opinionssiffror riskerar ändå alltid att skapa missnöje och oro internt.