En hög med blommor och tända ljus ligger på hög på torget i Rinkeby.
Som många gånger förr.
På åtta dagar har två unga män skjutits ihjäl i området. Senast i måndags sköts en 25-årig man på en pizzeria på torget. De läggs därmed till den lista på sex unga män som hittills har dödats i en uppgörelse mellan två lokala gäng sedan sommaren 2015. Det var då uppgörelsen mellan de två lokala grupperingarna började efter ett rån mot ett växlingskontor i Täby.
Fem av de sex ihjälskjutna har rötter i Somalia. Bland svensk-somaliska föräldrar finns en oro för att deras unga söner ska drabbas i gängkonflikten.
”Vad gör polisen och staten?”
– Det här måste stoppas, säger mamman Fadumo Igal som bott 19 år i Rinkeby och är ordförande i Somaliska minoritet kvinnor- och barnförening.
Hon har fått nog av att sitta i återkommande krismöten med lokala föreningar, polis och myndigheter för att varje gång diskutera nya dödsskjutningar.
– Varenda jävla gång väntar vi på att någon dör, säger hon och berättar att skjutningen på nyårsafton skedde utanför hennes garage.
Och sedan var det måndagens mord på pizzerian. Hon anser att samhällets ansvar brustit.
– Vad gör polisen och staten? Vi undrar.
Pratar ni internt bland föräldrar med somaliska rötter om att många av de som fallit offer i gängkonflikten har somalisk bakgrund?
– Vi gör det ofta. Och vi träffas ofta. Men efter en två veckor börjar det om igen med samma sak.
Vill inte fokusera på ursprung
Socialdemokratiska lokalpolitikern Mohamed Nuur är ersättare i Spånga-Tensta stadsdelsnämnd och har själv somaliskt ursprung. Den grupp som misstänks för flera av de sex skjutningarna är den så kallade ”dödspatrullen”. En gruppering som polisen misstänker utför mord mot betalning. Nuur tycker inte att ursprunget på vare sig de utpekade mördarna eller offren har betydelse.
– Dessa killar är ju inte intresserad av varken svensk eller somalisk kultur eller att ens lyssna på sina föräldrar, säger Nuur.
– Det är viktigt att vi inte slösar tid på vilka rötter de har, tillägger han.
Fadumo Igal hoppas att övervakningskamerorna som finns runt torget ska hjälpa polisen att lösa de senaste två morden. Men hon förstår de som inte vågar vittna, något polisen ofta säger är en förklaring till att grova våldsbrott förblir ouppklarade. Igal vill att det ska vara möjligt att vittna anonymt, annars vågar hon inte dyka upp på rättegången.
– Tror du att mina barn och min man kommer kunna leva om jag går dit? Tror du det? Det är den rädslan som finns hos oss. Ingen kan vittna. Ingen vågar.