I de undersökningar som Marie Demker varit med om att göra har de tillfrågade fått svara på ett påstående som ”Det finns för många utlänningar i Sverige”.

År 1993 var det 52 procent av de som fått frågan som höll med om detta. 2009, det senaste året det finns siffror för, var det 36 procent som instämde.

”Minskat motstånd”

Ett annat påstående var ”Jag skulle inte tycka om att få en invandrare från en annan del av världen ingift i familjen”. 1993 var det 25 procent som höll med, 2009 var det 12 procent som instämde.

– Det finns heller ingenting som tyder på att inställningen till invandringen skulle gå i en annan riktning sedan 2009, säger Marie Demker.

– Vi ser ett minskat motstånd mot att ta emot invandrare, vi ser också ett minskat motstånd mot att integreras i ett flerkulturellt samhälle. Det är också färre som uppfattar invandringen som ett hot.

”Avgörande om invandrarna får jobb”

En fråga som ofta kommer upp när invandringen diskuteras är ekonomi. Blir invandringen en kostnad eller en tillgång för samhällsekonomin? Jan Ekberg, professor i nationalekonomi i Växjö, har studerat frågan i flera olika sammanhang.

Han har tittat på hur mycket som personer födda utomlands har betalat in i skatt och avgifter till de offentliga systemen och hur mycket de har fått ut i form av sjukvård, utbildning och så vidare.

Sedan har han jämfört det med hur det ser ut för dem som är födda i Sverige.

– Det som är avgörande är om invandrarna får jobb. Under arbetskraftsinvandringens på 60- och 70-talet gav invandringen ett tillskott till den offentliga finanserna. På senare år när det är hög arbetslöshet är det tvärtom, säger Jan Ekberg.

Ekberg säger att tillskottet, eller kostnaden, i regel handlar om 1,5-2 procent av BNP, bruttonationalprodukten. I dagsläget innebär det ett minus på mellan 50-60 miljarder kronor per år.