Tidigare partiledaren Lars Leijonborg har plockats in av Liberalerna för att ”förbereda partiet för ett regeringssamarbete”. Han stod under sin tid för ett av partiets största framgångar, under hans ledning lyckades partiet vända ett opinionsstöd på 4,9 procent i Sifos julimätning till 13,39 procent av rösterna i valet 2002.
– Det låter som ett smart drag att plocka in honom, men han kanske inte tilltalar de yngre väljarna på samma sätt som de äldre. Jag tror man kan få fler röster bland de äldre som tidigare röstat på Folkpartiet, säger Annika Fredén, docent och universitetslektor i statsvetenskap vid Karlstad universitet.
Stödröster från M
En annan möjlig krisstrategi är att ragga stödröster från andra partiers väljare. Det fungerade till exempel för Kristdemokraterna 2014. Annika Fredéns undersökning visade då att Moderatväljare var redo att stötta Kristdemokraterna även när opinionsstödet var nere på 2,5 procent, lika lågt som Liberalerna hade i SCB:s partisympatiundersökning i juni.
– Frågan är om Liberalerna och Moderaterna står lika nära varandra nu som Kristdemokraterna och Moderaterna gjorde då, säger Fredén.
Kan välja att fokusera på skolfrågan
SVT:s inrikespolitiska kommentator Elisabeth Marmorstein tror att partiet kommer att välja att bygga en valrörelse kring skolfrågan. Det är fortsatt partiets starkaste kort hos väljarna, även om det i dag är hälften så många som tycker att Liberalerna har den bästa politiken jämfört med 2018, enligt Novus undersökning.
– För att skolfrågan ska få upp siffrorna för partiet behöver den ta större plats i debatten än den gör i dag, säger Elisabeth Marmorstein.
Ska Liberalerna kunna fokusera på sakfrågor i valrörelsen krävs högre siffror i opinionen än de partiet skrapar ihop nu.
– Egentligen behöver de få upp siffrorna innan augusti om partiet ska kunna gå in i en valrörelse med mer självförtroende och mindre krisstämning. Ligger de under tre procent i augusti nästa år är risken uppenbar att en röst på L ses som bortslängd, säger Marmorstein.