Enligt statistik som SVT sammanställt från de två största paraplyorganisationerna för kvinnojourer i Sverige, gömde sig 3.090 kvinnor hos någon av de ideella kvinnojourerna under förra året.

En siffra som ökat under de senaste fyra åren. Samtidigt tvingades jourerna att säga nej till fler kvinnor än de hjälpte, 3.319 kvinnor nekades plats. De senaste åren har antalet kvinnor som nekas plats ökat rejält, mer än dubbelt så många fick nej under 2012 jämfört med för fyra år sedan.

– Det beror bland annat på att de kvinnor som i dag bor på kvinnojourernas skyddade boenden inte har några lägenheter att flytta till efter att behovet med skydd har upphört. De blir kvar och det blir som en propp i systemet, det blir inget flöde för kvinnojourerna. Och det i sin tur gör att jourerna tvingas tacka nej till de som skulle behöva flytta in där istället, säger Åsa Witkowski vid Centrum för kvinnofrid på Uppsala Universiet.

”Malin” dödshotades av sin familj

En som vet vad det innebär att inte få någon lägenhet efter tiden hos en kvinnojour är Malin. Hon heter egentligen något annat, men lever fortfarande under hot och vill därför vara anonym.

Malin har blivit misshandlad och dödshotad av sin familj, blivit våldtagen av den man som familjen ville tvinga henne att gifta sig med och försökt att ta livet av sig. Men för tre år sedan släppte hon allt och gick ut genom dörren.

– Jag gick igenom ett helvete. Tills jag klarade mig och hittade någonstans att bo. Men när man rymmer hemifrån och kommer till en kvinnojour och inte får hjälp senare, med lägenhet och så vidare, då är det ingen mening överhuvudtaget att det finns kvinnojourer för tjejerna flyttar tillbaka hem igen, säger hon.

Malin berättar också om flera kvinnor hon lärt känna under tiden hon levt på kvinnojourer som inte sett något annat alternativ än att flytta hem igen.

Ansvaret vilar på kommunerna

Men det är tydligt var ansvaret vilar. Åsa Witkowski på Uppsala Universitet menar att den lag som stiftades 2007 inte lämnar några frågetecken.

– Det här är sedan ett par år tillbaka en lagstadgad skyldighet, kommunerna ska ge våldsutsatta kvinnor stöd och skydd och det innefattar även ett skyddat boende, säger hon.

På Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund, SKR, efterlyser man hårdare krav på kommunerna.

– Konsekvenserna för kommunerna kanske behöver bli hårdare. Jag tänker att det kanske borde dömas ut vite om man inte når upp till det som står i socialtjänstlagen, säger Lotta Sonemalm, förbundssekreterare på SKR.