Vad betyder detta för Socialdemokraterna?
– Det är förstås problematiskt, om än inte särskilt förvånande. Tappet i LO-kollektivet har pågått i flera år, majoriteten gick förlorad redan efter valet 2014. Med tanke på att Socialdemokraterna har fallit kraftigt i de senaste veckornas mätningar var det väntat att det skulle få genomslag även nu. Med det sagt är det förstås väldigt bekymmersamt, inte minst om man betänker de nära banden mellan LO och Socialdemokraterna.
– LO bedriver en valkampanj för S värd 30 miljoner och varje år betalar nästan samtliga LO-förbund 6 kronor per medlem till partiet. Men det är inte det viktigaste. Socialdemokraterna är ett arbetareparti och om stödet minskar kraftigt bland arbetare riskeras partiets särställning som det självklara valet för dem. Att det här sker när Socialdemokraterna leds av den tidigare fackordföranden Stefan Löfven ökar rimligen på stressen ytterligare.
– I sin valstrategi skriver Socialdemokraterna att deras huvudkonflikt i valrörelsen är den svenska modellen – “den ska utvecklas, inte avvecklas”. Förr hade det budskapet gått hem i breda LO-led men nu verkar det inte riktigt bita. Och den tidigare strategin från både S och LO, att fokusera på SD:s “nazistiska rötter”, och kalla dem ett nyfascistiskt parti som efter valet 2014, verkar snarast haft motsatt effekt.
– Mätningen bekräftar ett annat bekymmer och det är hur svårt det är för Socialdemokraterna att vinna tillbaka de väljare som gått till SD, de verkar föredra Moderaterna. Bara 11,8 procent av SD-väljarna har S som näst bästa parti, 45,3 procent säger Moderaterna.
Vad beror det här tappet på?
– Den viktigaste förklaringen till den här ödesdigra utvecklingen för Socialdemokraterna är förstås den senaste tidens fokus på invandringspolitiken. Det finns ett parti som vinner på att debatten handlar om invandring och det är Sverigedemokraterna. Här har Socialdemokraterna dessutom kommit med dubbla budskap när de ena dagen vill ge 9000 ensamkommande en ny chans att stanna i Sverige för att i nästa stund lägga om migrationspolitiken helt.
– Skärpningarna som Stefan Löfven presenterade i början av maj ansågs helt nödvändiga både för att Sverige inte kan riskera att hamna i samma situation som hösten 2015 men också för att stoppa tappet till SD, särskilt bland LO-väljare. Problemet är bara att trianguleringen inte verkar fungera när det gäller SD och invandringspolitiken, i stället bekräftar man bara att SD har haft rätt, särskilt om man använder en retorik som påminner om SD:s.
Vad kan locka LO-väljarna hos SD?
– Invandringspolitiken är det viktigaste, LO-medlemmar är mer negativa till invandring än genomsnittet. Men SD fångar även upp ett generellt missnöje med tingens ordning. Det handlar om ett missnöje med etablissemanget och med de traditionella partierna som SD är skickliga på att kanalisera. Men det gör ju också att deras sympatisörer inte känner att de står särskilt nära sitt parti. Bara 14,7 procent säger sig sympatisera med partiet medan 18,5 säger sig vilja rösta på dem.
– Det jag tror att SD-ledningen är särskilt nöjda med är att stödet bland kvinnliga LO-medlemmar ökar. Och det här handlar ju om att partiet blivit allt mer normaliserat. Men SD har fortfarande ett uppenbart kvinnoproblem när stödet bland kvinnor är så pass mycket lägre än bland män.
Stödet för SD ökar även bland väljare med utländsk bakgrund. Är det ett trendbrott?
– Nej, så har det sett ut några år nu och det är något SD själva gärna lyfter fram. Och det är uppenbart att det här är en viktig väljargrupp för partiet. När Jimmie Åkesson höll sitt tal till nationen i SVT för ett par veckor sedan vände han sig direkt till de som är utrikesfödda och betonade hur mycket de har bidragit till Sverige.