I går lämnade Stefan Löfven in sin avskedsansökan, och redan i dag inlededde talman Andreas Norlén sina samtal med partiledarna för att finna stöd för ett nytt regeringsunderlag.

”V har inte bråttom”

De här talmansrundorna kan alltså i slutändan resultera i att Sverige får sin första kvinnliga statsminister: Magdalena Andersson. Men även om det finns tecken på att det låsta parlamentariska läget är på väg att dyrkas upp, verkar det som att nya hinder kan stå i vägen.

– Vänsterpartiet har, till skillnad från Magdalena Andersson, inte bråttom. Det viktigaste för dem nu är att tydligt markera inför nästa mandatperiod att de vill vara en fullvärdig del av Magdalena Anderssons regeringsunderlag och det kräver ett visst politiskt inflytande, säger SVT:s inrikespolitiska kommentator Elisabeth Marmorstein.

I somras hamnade Vänsterpartiet i centrum av debatten när de tog strid mot marknadshyror i nyproduktion, vilket ledde till att Stefan Löfven blev den första statsministern som förlorande en misstroendeomröstning i riksdagen. Det bidrog till att Vänsterpartiet lyfte i opinionen.

– Det är väl en av anledningarna till att de inte har bråttom. Men det är viktigt att komma ihåg att de då drev en fråga som gick hem bland rödgröna väljare och det tror jag behövs för att få en liknande opinionseffekt igen.

”Kan pressa ganska hårt”

Även om det är riskabelt för Vänsterpartiet att hålla Magdalena Andersson borta från statsministerrollen, har partiet ändå en möjlighet att utöva påtryckningar, menar Marmorstein.

– Jag tror att regeringen redan innan de blev en övergångsregering har börjat titta på möjliga eftergifter som de kan ge Vänsterpartiet.

Men om Magdalena Andersson ska blockeras en längre period behöver Vänsterpartiet tydligt berätta vad de kräver, menar Marmorstein.

– Det måste vara en fråga som är väldigt viktig för rödgröna väljare och de måste övertyga om Socialdemokraterna håller emot. Det är inte så jag tror att det här kommer att sluta.