Det har gått snart tre år sedan de båda journalisterna greps i etiopiska Ogadenprovinsen. De reste in med gerillarörelsen ONLF, skottskadades och utsattes för tortyrliknande förhållanden, genomlevde en rättsvidrig domstolsprocess och satt fängslade i 14 månader.
Efter hemkomsten skrev Schibbye och Persson boken 438 dagar om deras upplevelser. En nyckelspelare i dramat var dåvarande Etiopienambassadören Jens Odlander. I hans nya bok Tyst diplomati beskrivs det politiska spelet för att få journalisterna fria.
– Johans och Martins bok är en av de bästa fängelseskildringarna jag läst, men jag tror att jag kan ge en ytterligare dimension till vad som egentligen hände och hur man kunde få en lösning till slut, säger Jens Odlander som numera är Sveriges generalkonsul i Istanbul.
Stort politisk engagemang
Det är känt sen tidigare att EU och USA engagerade sig i fallet, men Odlander avslöjar nya detaljer. Den brittiske premiärministern David Cameron skrev direkt till den dåvarande etiopiske premiärministern Meles Senawi och argumenterade för en frigivning av svenskarna.
Men det största engagemanget stod den amerikanska politiska ledningen för. USA:s FN-ambassadör Susan Rice, utrikesminister Hillary Clinton och representanter från den amerikanska kongressen tog upp fallet med de svenska journalisterna när de träffade företrädare för den etiopiska regeringen.
– President Barack Obama ska också fått frågan på sitt bord, men jag vet har inte fått bekräftat i vilken utsträckning han agerade, berättar Jens Odlander.
Politisk dymanit
I Tyst diplomati ger Odlander en politisk bakgrund till situationen i Etiopien och beskriver repression, maktmissbruk och brott mot mänskliga rättigheter. Diplomaten och författaren säger att det inte går att tala om Etiopien i ”svart eller vitt”, han vill få fram nyanser som är okända för de flesta svenskar.
När Schibbye och Persson greps handlades ärendet först som ett vanligt konsulärt ärende. Det vill säga på samma sätt som när andra svenskar hamnat i svårigheter utomlands. Det dröjde många månader innan fallet blev en storpolitisk fråga, detta trots att fallet från början var politisk dynamit.
Odlander förklarar att den bedömningen UD gjorde var att det var lämpligast att först försöka lösa fallet på tjänstemannanivå, det hade varit framgångsrikt vid tidigare gripanden av utländska journalister i Etiopien.
– Det fanns en förhoppning och en tanke att inte höja den politiska insatsen för snabbt genom att gå in på hög politisk nivå omedelbart, säger Odlander.
Taktik och diplomatisk fint
Utrikesminister Carl Bildt (M) fick kritik för att han i ett tidigt skede sa att journalisterna brutit mot UD:s reserekommendationer som avråder från resor till Ogaden. Kritikerna menade att Bildt borde ha sagt som det var. Schibbye och Persson var på ett journalistiskt uppdrag för att undersöka misstänkta brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Men Odlander försvarar sin chefs uttalande.
– Det var tvärtom så att det var något vi kunde slänga i halsen på etiopierna. Titta här, vi menar så att det var allvarligt att de kom den vägen, men det är det de ska straffas för. En vanlig illegal inresa hade renderat de maximalt ett par månader i fängelse och sen hade de utvisats, säger Jens Odlander.
Det var taktik och en diplomatisk fint berättar Odlander. Men den misslyckades och en lång tid i fängelset väntade för Schibbye och Persson.
Tyst diplomati ger en unik insikt i hur diplomater och politiker arbetar i känsliga frågor och att varje ord vägs med guldvåg. Odlander är väl medveten om att han riskerar kritik för att han inte beskriver den politiska repressionen i Etiopien i hårdare ordalag, men det är å andra sidan sällan diplomaters uppgift.