– Vi hoppas kunna gå vidare och väcka åtal. I vissa fall har vi filmer och eller bilder från regionen. I andra fall får vi förlita oss på vittnesbevisning, säger Marie Lind Thomsen, vice chefsåklagare vid Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet.

Utredningarna leds av sju särskilt utsedda åklagare i Stockholm, Göteborg och Malmö.

– Vi märker nu att vi har kommit in i en annan fas i arbetet och att informationsflödet har ökat markant, säger Patricia Rakic Arle som är chef för polisens krigsbrottsgrupp på NOA.

Internationellt samarbete

De misstänkta IS-svenskarna är personer som rest från Sverige till Syrien och Irak. De finns både i Sverige, Syrien och Irak, och några av dem är fängslade i den kurdiska enklaven i nordöstra Syrien. Ingen är frihetsberövad i Sverige.

Den svenska polisen har ett omfattande internationellt samarbete med bland annat FN, vissa EU-organ och myndigheter i andra länder. Brotten är svåra och tidsödande att utreda, inte minst för att polisen ofta saknar befogenheter utomlands.

– Vi kan inte bara åka och göra en husrannsakan i Syrien och Irak. Vi är beroende av människor som har varit på plats, har sett, filmat, fotat eller blivit offer för övergrepp, säger Marie Lind Thomsen.

Har ni sådan information?

– Ja, det har vi, men vi behöver mer.

Preskriberas inte

Tror du att de här utredningarna kommer att leda till åtal?

– Jag tror säkerligen att det kommer att leda till åtal framöver, men det kommer att ta tid, säger Marie Lind Thomsen.

De brott som har begåtts av IS är mycket grova. Det handlar bland annat om våldtäkter, mord, slaveri och plundring.

– Det finns ingen preskription för de här brotten. Gärningsmännen ska inte komma undan. Då måste vi lagföra och utreda, men också för att alla brottsoffer som finns ska få upprättelse genom att lagföring sker, säger Patricia Rakic Arle på NOA.