David Eberhard och föräldrautbildaren Jojo Tuuliki Oinonen medverkade i fredagkvällens Aktuellt. Läs hela chatten här:

Stefan: Anser du David att man ska gå tillbaka till den gammaldags barnuppfostran där aga ingick?

David Eberhard: Nej

Kerstin Wimmer: Finns det något den vuxna människan kan lära av barnen? I så fall, vad?

David Eberhard: Massa saker. Inte glömma fantasi och kreativt tänkande till exempel

Jenny : Va? Menar du alltså att barn INTE är kompetenta? Usch, gammaldags tänk, att barnen är typ tomma kärl utan egna åsikter och idéer :(. Barncentrerad vardag betyder inte att barnen får bestämma allt men att de för vara med och säga sitt och ge sina åsikter kring det som händer och sker kring dem.

David Eberhard: jag menar att abrn är väldigt mycket saker. de är fantastiska, kreativa, roliga och allt möjligt. per defintion är de emellertid inte kompetenta. Barn är omgna och alltså inte små vuxna

Kevin Karies: Jag har två barn med sex och ett halvt års skillnad med en...låt oss kalla det mycket bestämd och egensinnig man (som alltid varit sån enligt sin mor). Båda barnen liknar honom mycket, och båda är väldigt verbala – den första började käfta emot eller vad man ska kalla det vid ett och ett halvt års ålder (hon talade rent vid två och ett halvt – väldigt tidigt alltså). Jag lät lura mig att resonera med den första (som ändå aldrig kunde acceptera vad jag sa eller beslutade ändå, så ”Nu är det detta som gäller” har aldrig riktigt funkat på henne). Dvs mitt liv är ett enda resonerande. Har ni nåt tips på hur man kommer ifrån detta när ens uppfostringsförsök liksom inte ”tar” på barnen? Resonerandet får ju inte bara negativa följder – barnen lär sig ju också saker när man ständigt pratar med dem. Med vänlig hälsning, ”Kevin Karies”

David Eberhard: Svårt att svara på men tro på dig själv. Säg åt barnen vad du anser ska gälla. Ge så lite valmöjligheter som möjligt då val bara är påfrestande för små barn

Lilic: hej, jag har en 2,5 årig tjej som är väldigt trotsig i alla situationer. Vi som föräldrar tycker det är viktigt att hon själv får uttrycka sina tankar och känslor men samtidigt anser vi att man måste kunna dra gränser på vad som är accepterat och inte. Hur gör man detta på bästa sätt utan att kränka hennes integritet och utveckling?

David Eberhard: Lyssna på henne när ni orkar och när ni inte orkar längre så säger ni åt henne vad som gäller.

Hasse: Är det OK att barnen får vara auktoritära, vilket är mycket vanligt idag, men icke föräldrarna?

David Eberhard: Nej det är inte okej

Emil: Vad är bra exempel på vad en 4 åring ska bestämma själv ? Vad är o-bra? Vad blir i så fall bra för barnet eller fel och varför? Mvh Emil

Jojo Tuulikki Oinonen: En fyraåring kan ta beslut om vad hen gillar att äta, vilka kläder hen vill ha på sig tex. Att bestämma att inte vilja borsta tänder själv tex är ett beslut som den vuxne behöver ta ansvar för, eftersom konsekvenserna för att låta bli att borsta tänder ligger för långt fram i framtiden, svårt för en fyraåring att förstå. Beslut handlar om att åxå fördela en vilja till att släppa mera ansvar till barnen, att det kopplar till att barn får träna sig på att vara medbestämmande.

Johan: Hur viktigt är det att vara konsekvent? Och hur bryter man ett beteende där det ständigt tummas på regler, till barnets fördel?

David Eberhard: Inga människor är helt konsekventa. Du gör så gott du kan. är du bara ”good enough” så räcker det

RödeOrm: Ni har båda bra analyser/poänger Jojo & David :) Problemet som jag ser det är att många vuxna inte orkar/inte är konsekventa i många lägen. Att vuxna säger nej x antal gånger för att ändå till slut säga ja. Detta skapar osäkerhet hos barnet som ändå söker och vill ha rutin/konsekvens hos den vuxne och det skapar även fler konflikter i längden då den vuxne inte orkar ta den lilla striden.. Brukar säga till föräldrar att det är lättare att ta sin ”motsträviga” 3-åring med sig under armen från lekplatsen vid hemgång än att på sikt få en 14-åring hem i tid från stan om kvällen..

David Eberhard: Ligger mycket i den devisen. Om man tar en strid bör man fullfölja den och inte ge sig enligt min uppfattning

Håkan: Har du läst Jesper Juul? Jag vill minnas att han menade att barn var kompetenta inte på så vis att de var ”små vuxna” utan att de vet när de är mätta, trötta, etc.

David Eberhard: Så är det. Jag har självklart läst Jesper Juul. Jag kommenterar mycket av hans teorier i min bok

lotta: Vi hamnar lätt i en vuxen diskussion med vår 9 åring. Hon är smart och vet vilka knappar att trycka på. Struntar väl jag i och ska du säga mm . Det där kommer du glömma bort och jag får ändå det jag vill ha. Hur bemöter man detta på ett bättre sätt än att dras in i en härva och alla blir sura och arga.. Lotta

David Eberhard: Jag menar att man ska vara tydlig med vad man tycker och inte debattera. Då får hon mindre utrymme för ”vuxendiskussioner”.

Katarina: Hur begränsar man barn /ungdomar som sitter alldeles för länge vid datorn. Går från tv till datorn till ipad till telefonen. , Du får en kvart sen stänger du av, men det händer inget! får stå bredvid tills de stänger av då är dem sura tvära. Konflikt.

David Eberhard: Stäng av datorn. Inför bildskärmsfria dagar

Hasse Lyckman: Jag är orolig för att min son, 7 år gammal, är allt för mån att leva upp till vad han tror är mina förväntningar på honom. Han är så ”till lags” så mycket, om ni förstår vad jag menar? Hans mamma, som jag tycker är en ganska ”otydlig” förälder får ofta uppleva ilskeutbrott och trots, medan jag har lugna dagar och (nästan) aldrig får se den upproriska sidan av honom.

David Eberhard: Barn klarar av helt olika föräldraskap och vet vad som gäller på olika håll. De är inte kompetenta men mycket anpassningsbara. var inte orolig

David Eberhard: Det är så det ser ut för de fölesta familjer och alltså inte särskilt farligt

Katarina: Hur begränsar man barn /ungdomar som sitter alldeles för länge vid datorn. Går från tv till datorn till ipad till telefonen. , Du får en kvart sen stänger du av, men det händer inget! får stå bredvid tills de stänger av då är dem sura tvära. Konflikt.

Jojo Tuulikki Oinonen: Jag skulle fråga både mig själv och barnet: vad gör du där? Det verkar vara viktigt för dig...

Att få till en dialog om behovet bakom (kanske gemenskap med kompisar, att få anta utmaningar, klara uppgifter och känna sin kapacitet?) men vi vuxna behöver lära oss kommunicer till demn varför vi vill att de ska sluta, vilka är våra behov bakom? Gemenskap kanske? ”Jag vill vara med dig” Eller att jag ser att du behöver sova och jag blir orolig när du inte får tillräckligt med sömn, och det är viktigt för mig att du mår bra. Att någon kommer och bara stänger av datorn när jag är mitt i något, skulle göra mig skitförbannad åxå .

Malin: Hur illa/dumt är det att två föräldrar har olika toleransnivåer på tex trots eller bråk. Vi har olika saker som vi reagerar på och tycker är viktiga och tar barn skada av det?

David Eberhard: Det är så det ser ut för de flesta familjer och alltså inte särskilt farligt

Lotta: Kan man skilja på ”straff” och ”konsekvens”? T.ex. om man kastar mat så får man gå från bordet, inte som ett straff utan för att det är ohållbart. Till skillnad från ngt mer ologiskt, som t.ex behöva skura toaletten för att man svurit? (Mina barn är 1 och 3 år gamla och jag skulle aldrig tvinga dem till nåt sånt förstås:-))

David Eberhard: Ja ett straff som att man får skura toaletten för att man svurit står ju inte alls i paritet till förseelsen.

Kalle: Anser du David att det finns ett samband mellan de dalande solresultaten o H normlösheten i skolan och föräldrars oförmåga att säga nej?

David Eberhard: Ja delvis. Man kan läsa om det i min bok (slutet handlar om skolan)

Ben: kan man låta barn sova kvar i föräldrarnas säng hur länge som helst? Bestämmer barnet eller föräldrarna?

David Eberhard: Man gör som man vill med det. Dock verkar det besvärligt för ens eget samliv om manhar ett sådant

Thomas: Att vara bestämd utan att vara auktoritär går det? Vad är auktoritet för er? Jojo, när skulle du gå från dialog till att ”peka med hela handen”, finns det för dig eller är det alltid dialog?

David Eberhard: Bestämd är bra. Det är ofta auktoriteter

Marit Olanders, fsklärare: David Eberhard antyder att föräldrar skulle lägga karriären på hyllan när de får barn. Det motsägs av att nästan alla barn deltar i förskoleverksamhet från tidig ålder, och att vistelsetiderna också stadigt ökar. Det brukar förklaras med att allt fler kvinnor jobbar heltid utan att männen går ner i arbetstid. Barngrupperna i förskolan pekas av många ut som alltför stora, kanske t o m riskfyllt stora. Hur detta går ihop med påståenden om att barnen står i centrum och att föräldrarna står tillbaka från det att de får barn övergår mitt förstånd.

David Eberhard: Det förklarar jag i boken. Förstagångsföräldrar blir allt äldre etc

lotta: Vi hamnar lätt i en vuxen diskussion med vår 9 åring. Hon är smart och vet vilka knappar att trycka på. Struntar väl jag i och ska du säga mm . Det där kommer du glömma bort och jag får ändå det jag vill ha. Hur bemöter man detta på ett bättre sätt än att dras in i en härva och alla blir sura och arga.. Lotta

Jojo Tuulikki Oinonen: Utmaningen är att börja lära känna sina triggers som förälder, hur låter jag mig själv dras in i en maktkamp? Det är själva maktkampen som blir konflikten. Det är förälderns ansvar att bryta striden, i Aktivt föräldraskap handlar det om att trycka på sin egen ”paus-knapp” och kanske göra något oväntat? Som bryter det som pågår? Att vägra bråka men åxå vägra ge efter... Stanna kvar, dela med dig av att du inte vill bråka, man får ju bara ont i magen, kan vi hitta en lösning tillsammans? Har du några idéer? brukar vara en magisk fråga... :-)

Sofia: Tror du att barn kan manipulera med hjälp av känslor, dvs spela ledsen för att få sin vilja fram? Från vilken ålder i så fall och hur ska man kunna skilja på autentiska och spelade känslouttryck?

David Eberhard: Ja. från tidig ålder

DAnaster: David ,Ar du raka motsatsen till Jesper Juul?

David Eberhard: Nja

I många fall så är jag det, men den absoluta motsatsen är snarare den överdemokratiska familjen

Mattias: Hej! Jag håller med dig om att barn bestämmer på tok för mycket nuförtiden. Samtidigt tror jag att de finns undantag, där situationen är i princip tvärtom, att föräldrarnas behov styr allt.... behov att få göra karriär, att bo eller leva på ett visst sätt, eller att ha sina fritidsintressen ostörda.....som en sida av samma mynt. Vad säger du om det?

David Eberhard: Jag hålle rmed och det är då ofta dåligt samvetes om gör att man dessutom låter barnen styra

mila: Hur avgör man att man inte har bestämd för lite? Vad är konsekvenserna attinte vara säker och gunga jämt mellan att vara allt för fri och ha järngrepp?

David Eberhard: Barn är trots allt tåliga men riskerar att bli besvikna om de sedan som vuxna får se att livet inte är styrt efter deras pipa

Arga mamman: Hej! Min dotter är 5 år och inne o en trotsålder där hon slår, skriker, vägrar göra som jag säger. Ibland blir jag så arg på henne att hon blir rädd och börjar gråta. Det är hemskt att se henne så rädd. Jag vill få tips på hur jag kan möta henne när hon tex slår mig. Hur hjälper jag henne att inte få sådana starka känsloutbrott? Jag tror att dessa känsloutbrott ligger i släkten,...och nu vill jag bryta detta mönster.

David Eberhard: Om hon slår dig får du lyfta bort henne så att hon inte kan göra det. Var helst lugn själv

Lilic: hej, jag har en 2/5 årig tjej som gärna bestämmer nu och trotsar i princip i alla möjliga situationer. Som föräldrar tycker vi det är viktigt att hon får utveckla sin personligghet och ha rätt till egen vilja men samtidigt anser vi att ibland kan man inte får göra som man själv vill. Hur sätter man denna gräns på bästa sätt?

David Eberhard: Det är en gräns oms bara ni kan sätta själva. Var dock inte rädda att sätta gränsen

Barnpsykolog Eliazon: Den svarta pedagogiken – åter i finrummen! Vilken utbildniingsbakgrund eller vilka forskningrön har dr David Eberhard som underlag för sitt personliga tyckande? Jag lyssnar nog hellre till barn och ungdomars ofta väldigt kloka synpunkter än vuxna narcissisters genomtänkta svador!

David Eberhard: Läs boken så ser du att det finns en hel del kunskap som du tycks ha missat. det är inte personligt tyckande mer än det du håller på med

Thomas: Att vara bestämd utan att vara auktoritär går det? Vad är auktoritet för er? Jojo, när skulle du gå från dialog till att ”peka med hela handen”, finns det för dig eller är det alltid dialog?

Jojo Tuulikki Oinonen: Jag skiljer på att vara aktoritär och att vara en auktoritet i sina barns liv, det handlar om att jag som förälder vågar ”äga mitt eget nej” och det är för många föräldrar lite svårt... vi är rädda för vilka känslor vi ska skapa hos barnen. Att barn har känslor när jag säger nej och förmedlar varför är inget farligt, begriplighet är viktigt för att kunna acceptera att min vilja inte gick igenom. Om barn känner sig sedda och tagna på allvar i SIN vilja då har de oftas även lättare att ta att jag säger nej. Barn behöver lära sig att andra har behov, men jag förordar alltså dialog :-)

Emil: Vad är bra exempel på vad en 4 åring ska bestämma själv ? Vad är o-bra? Vad blir i så fall bra för barnet eller fel och varför? Mvh Emil

David Eberhard: Återigen. Det är svårt att sätta gränser utan att veta er familjs relationer. det är just det jag försöker göra. Låta er föräldrar ta tillbkaa initiativet från experter och andra som inte känner era barn

håll distansen: Är inte saken en klassfråga? Överklassen har alltid varit stenhård mot sina barn.

David Eberhard: Vet jag inget om

Anna Lidin: Det faktum att vi låter barnen styra i så stor utsträckning över vardagen hemma, vilken koppling anser du att det kan ha till den höga ungdomsarbetslösheten?

David Eberhard: Stor koppling. Om man har förväntingar på livet om att man allttid ska vara i centrum riskerar man att bli besviken när så inte sker. Man riskerar också att inte vilja ta vilka jobb som helst etc

Maria : David: Om barnet beter sig illa vid matbordet för att det vill ha din uppmärksamhet, tror du då det blir bättre av att barnet skickas in på sitt rum?

David Eberhard: Ja. Det är inte rätt sätt att få min uppmärksamhet på.

Christine: Hur ska barn lära sig att fatta egna beslut om de inte får öva på det som barn? Övning ger färdighet tänker jag!

David Eberhard: Jag har aldrig hävdat att abrn inte ska få fatta egna beslut. Tvärtom. De ska bara ha begränsade beslutsunderlag som de kan hantera i förhållande till sin ålder

Johan af Allah: Jag tycker detta är magiskt precist gällande den uppfostran jag själv kan relatera till samt den mina yngre syskon har fått. Vad ser du för framtida problem som kan/kommer uppstå i och med detta barnsliga (pun) medbestämmande?

David Eberhard: Man riskerar att bli besviken och självupptagen

Lilic: hur bra eller effektivit är det att säga om du fortsätter på detta viset får du inte godis i morgon till en 2,5 åring men sedan ger henne godis ändå.

David Eberhard: Kasst

Nella: Hej Hur tycker ni man ska hantera en 5 åring som inte gör som föräldern säger: att nu ska tänderna borstas, nu får du ta pyjamas på dig för det är sovdags, klä på dig för vi ska till dagis. När barnet bara vägrar att göra det.

David Eberhard: Då får man borsta tänderna på barnet. Klä på barnet pyjamas och lägga barnet

Lotta: Kan man skilja på ”straff” och ”konsekvens”? T.ex. om man kastar mat så får man gå från bordet, inte som ett straff utan för att det är ohållbart. Till skillnad från ngt mer ologiskt, som t.ex behöva skura toaletten för att man svurit? (Mina barn är 1 och 3 år gamla och jag skulle aldrig tvinga dem till nåt sånt förstås:-))

Jojo Tuulikki Oinonen: Precis Lotta, det ÄR skillnad men hur det landar hur det landar har jättemycket med kommunikation att göra, HUR jag säger något ger VAD jag säger betydelse. Vi jobbar mycket med kommunikation, att skapa egen medvetenhet hos föräldern hur vi faktiskt kommunicerar,och ofta uttrycker vi oss från vår egen känsla av maktlöshet. Ansvar handlar ju om att lära sig förstå att mitt agerande eller de val jag gör har konsekvenser. Även för de vuxna :-) Att låta bli att välja är åxå ett väl, det får åxå konsekvenser. I vårt föräldraskap blir effekten kanske att vi ”överger” våra barn när vi inte tar ställning. men konsekvenser böher hänga ihop logiskt med själva handlingen.

Utterligare en önskan är ju att kunna vara en sparring partner till sina barn i deras process av att hitta lösningar till sina problem eller konsekvenser av sina handlingar. Det tror jag lär ut ansvar. Alla barns problem är inte våra, de är skitbra på att komma på lösningar själva, vi behöver vara öppna för att erbjuda den möjligheten iställer för att ”ta över”.

Förvirrad mamma: Min dotter och jag har en god relation till varandra vi är kärleksfulla mot varandra, och uttrycker våra känslor och funderingar ofta. Jag skulle vilja påstå att vi har en mkt god relation. Mitt problem ligger i att hon inte tar mig på allvar om de viktiga frågorna i livet.. Tex. Framtidsförberedelser. Hur gör jag för att få min dotter att lyssna? Då uppenbarligen respekt inte räcker.

David Eberhard: Det är en svår fråga. Om din dotter är under tonåren skulle jag inte vara orolig. Är hon tonåring skulle jag förresten inte heller vara orolig. Det är ju olika hur man utvecklas

helene: vår dotter beter sig illa och som vi anser helt irrationellt eftersom hon i åtta dall av tio samarbetatr med oss, men plötsligt oxh utan förvarning bryter ihop oxchskriker istället. och hon kam skrika i timmar.... vad tror i att det beror på?

David Eberhard: Det beror på att hon är ett barn

Mamma: Skall precis få nytt barn och har en son på 7. Den äldre kommer nu inte få gå på fritids och min misstanke är att det kommer bli strider dagligen. Hur hanterar man det bäst?

David Eberhard: Genom att lita på ditteget förnuft och din auktoritet samt förmåga

Lasse: Jojo: menar du på fullt allvar att barn mår bäst av att hela uppväxten igenom få sin vilja igenom hela tiden? Att minsta lilla motstånd från vuxenvärlden stjälper mer än hjälper dem? Om man ska hårdra det – anser du att en lärare gör sig skyldig till misshandel eller tortyr genom att t.ex säga åt en bråkig elev att lämna klassrummet? Vad ska enligt dig straffsatserna vara för att överhuvudtaget sätta sig upp mot ett barns vilja i vilket sammnahang det vara må?

Jojo Tuulikki Oinonen: Näe Lasse, det menar jag verkligen inte. Jag tror att vi utvecklar en förmåga till att ta ansvar för vår vilja och val när vi blir respektfullt bemötta i den. Föräldrar ska ha ansvaret för ledarskapet i familjen, ansvar är tex att förstå skillnaden mellan att det barn verkligen behöver är inte samma sak som det dem vill i stunden. Men för mig är demokrati att alltid har rätt att uttrycka soin vilja och bli respekterad i den, men inte att alltid få sin vilja igenom. Men vi triggas av barns beteende och hindrar oss ofta från att se klart i striden hetta...