I BO:s rapport berättar barnen om hur de jämnt lever med våld, kriminalitet och svåra familjeförhållanden.

Desperationen som kommer när de känner att de inte får vara med i Sverigegemenskapen kan leda till att de söker sig till platser de är välkomna på. Lockropen från islamistiska grupper blir ljuv musik och hoppet om ett bättre liv tänds.

”De bryr sig inte om vad du gjort tidigare”

Så här beskriver ett av barnen om varför livet som terrorkrigare lockar:

”Många barn sitter hemma och har inte några vänner. Så går man in på nätet och ser någon video, propagandavideo. De visar glada bilder från Syrien och Irak och så tänker man ”jag har inga vänner här i Sverige,” men där får jag allt. Såklart man åker ner. För här i Sverige har man ingenting.”

För andra är det ett sätt att vända en redan negativ spiral tänker ett barn som har en vän som radikaliserats.

– Okej samhället kanske inte har accepterar dig på grund av den här lilla pricken, eller för att du suttit i fängelse, men den här gruppen accepterar dig. De bryr sig inte alls om vad du gjort tidigare. De bryr sig om vad du gör nu.

Vuxna förebilder efterlyses

Ett tema i barnens berättelser är att de vill ha förebilder som ska stoppa barn och unga från att välja kriminalitet och våldsbejakande islamistisk extremism.

Eshal önskar höra om fler som lyckats än misslyckats.

– Jag vill att det kommer folk som har bott här i området, eller kanske fortfarande bor, som har ett bra jobb här, bra utbildning, att de kommer och berättar om hur de gjorde. Då har man liksom varit i samma situation. Liknande situationer, men ändå klarat sig bra.