Vårdens omhändertagande av och personalens attityder till barn och ungdomar med självskadebeteende kan förbättras betydligt. Allt för ofta upplever de vuxna att vårdpersonalen är dömande, att de inte lyssnar och att de saknar tillräcklig kunskap, både i psykiatri och självskadebeteende.

Det konstaterar Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) i en ny rapport.

Kunskapen ska föras vidare

Som det ser ut i dag är risken uppenbar att ansvaret för att hjälpa dessa ungdomar hamnar mellan stolarna.

Men nu ska det bli ändring på det, hoppas SBU. Tanken är att kunskap om självskadebeteende ska föras vidare ut till vården – till landstingen, BUP, elevhälsan och högspecialiserade mottagningar – och leda till förändringar.

– Det handlar mycket attitydfrågor, att få igång en diskussion och en dialog om hur ett bra och personcentrerat bemötande ska se ut, säger Olivia Wigzell, generaldirektör på SBU.

Börjar i 12-14 årsåldern

Men det finns metoder för att förebygga det destruktiva beteendet. SBU har granskat den vetenskapliga litteraturen bakom tre olika typer av program, var av två som riktar sig till alla elever är effektiva. Båda dessa syftar till att, i skolmiljön, förhindra att beteendet uppstår.

Självskador är vanligare bland flickor än bland pojkar. Beteendet debuterar ofta i 12-14 årsåldern och det som avses är så kallat icke suicidalt självskadebeteende, det vill säga ett beteende som utförs utan avsikt att ta sitt eget liv. Beteendet är relativt vanligt.