Med sin bebis i famnen kliver Mariam in på asylkontoret i Malmö. Efter följer hennes bror Mohammed och deras mamma med alla väskorna. De har precis landat i Sverige. Flyktingsmugglarna stannade minibussen och släppte av dem precis utanför Migrationsverkets lokaler.

– Vi har lidit mycket, det var tufft. Särskilt eftersom vi flytt med min bebis. Flykten tog åtta eller nio dagar, jag vet inte exakt, berättar Mariam.

”Det var han eller jag”

De kommer från staden Ar-Rakka i norra Syrien. Kriget, milisgruppens försök att tvinga brodern ta värvning och slutligen utbrottet av polio i landet, fick dem att sälja sina juveler och fly. Flyktingsmugglarna tog 10.000 dollar per person.

– Min man och jag hade inte råd att fly båda två. Det var antingen han eller jag. Han ville att jag skulle fly och sätta vår son i säkerhet.

Mariam vill inte ha med sitt efternamn av rädsla för att det kan skada hennes man som nu är kvar i Syrien. Hon har svårt att hålla tårarna borta när hon berättar om flykten.

Fick inte prata med varandra

De kördes på mindre vägar tvärs genom Europa och bytte ofta minibuss och förare vid rastställen och bensinstationer. De tilläts inte att prata med varandra och vet inte genom vilka länder de passerat. Föraren sa inte mycket. Det enda hon minns är det sista strax innan de klev av: ”You are now in Sweden” – nu är ni i Sverige.

– Vi vill bara känna oss säkra. Det är enda anledningen varför vi flyr från vårt land, säger hon.

– Först och främst vill vi söka skydd, men hoppas sedan kunna starta våra liv på nytt, säger brodern Mohammed.

– Vi är inga analfabeter. Vi vill börja jobba här och få en roll i det svenska samhället, säger Mariam som berättar att hon har studerat på universitetet.

Känner sig trygg

Efter några timmars väntan på asylkontoret är det deras tur. De går fram till receptionen och får en bunt blanketter som de ska fylla i, innan intervjuerna med de svenska myndigheterna börjar.

Ett tillfälligt snabbspår gäller nu för de syriska flyktingarna. Ändå blir det en lång första dag i Sverige med intervjuer och blanketter. Det är mörkt ute när familjen slutligen körs till ett tillfälligt boende, ett budgethotell i utkanten av Malmö. Här sprider sig ett leende på hennes läppar.

– Jag känner mig trygg och jag har någonstans att sova. Och min bebis kan vara trygg i natt utan bomber och krig, säger Mariam.