Det fanns en tid efter valet 2002 då L, KD och C tillsammans var nästan dubbelt så stora som Moderaterna. Sedan dess har den politiska kartan ritats om i grunden och opinionsläget för de små, forna allianspartierna är motsatsen till muntert.
Ett gemensamt bekymmer är att de inte gynnas av den turbulenta dagordningen. I övrigt varierar orsakerna till kräftgången.
Centerpartiet 3,6 procent
C har tappat mest sedan valet. Ett svagt stöd i samtliga sakfrågor, en oklar position i regeringsfrågan och en tilltagande irrelevans i riksdagen är några förklaringar.
Det blir upp till den som till sist tar på sig det potentiella kamikazeuppdraget att leda partiet att få det att lyfta. Annars krävs stödröster – men frågan är var de ska komma från?
S-väljare ligger närmast till hands men då behöver partiet göra tydligt att de hör hemma i Magdalena Anderssons (S) lag. Det var vad Muharrem Demirok (C) försökte sig på men när V togs in i ekvationen slog partiet bakut.
Kristdemokraterna 3,4 procent
KD är mer vana än de flesta vid att ligga pyrt till mellan val. Lösningen för Ebba Busch (KD) var att lägga vantarna på energiministerposten. Än så länge har den manövern gett klen utdelning. Samtidigt är det tveksamt att just KD är de som skulle gynnas om kärnkraftsplanerna går i lås.
Med fyra lika övertygade kärnkraftspartier på högersidan är KD:s ”usp” begränsad. Parallellt har stödet för partiet i sjukvårdsfrågan halverats under mandatperioden. Bekymren till trots – Ebba Busch är fortsatt ett flöte för sitt parti, särskilt i en valrörelse, förutsatt förstås att hon kan mobilisera de egna som förr.
Liberalerna 2,8 procent
Riksdagens minsta parti har inte legat över riksdagsspärren sedan valet. Visionsprojektet Selma, som skulle förklara varför L behövs i svensk politik hann knappt presenteras förrän ett sällan skådat strömhopp gav partiet förnyad krisstämpel.
Ljusglimten är skolfrågan där partiet anses ha den näst bästa politiken, efter S. Men den positionen hade L även 2022 och då krävdes moderata stödröster. Den räddningsplankan ser knepigare ut inför 2026. I alla fall om partiet håller fast vid att de kommer rösta rött till Ulf Kristersson (M) om han släpper in SD i regeringen.
Trots det prekära läget är det en högoddsare att något av partierna åker ur riksdagen. Särskilt om styrkeförhållandet mellan blocken jämnar ut sig och valutgången ser lika oviss ut som senast.