Vem har gjort vad och vem har informerat vem och vid vilket tillfälle? Nu ligger frågan hos åklagarmyndigheten, den utpekade riksdagsledamoten har tagit time-out och i sinom tid kommer rättsväsendet att säga sitt.
Men oavsett utgången, och även om tidigare så kallade skandaler inte gett några djupare avtryck i opinionen, är historien besvärande för Sverigedemokraterna. I just frågan om sexualbrott har partiet alltid haft en hög profil och sällan missat ett tillfälle att koppla sexbrott till en ökande invandring. Inför valet 2010 gjorde partiet till exempel en genomgång av ett stort antal våldtäktsdomar för att sätta fokus på gärningsmännens svenska eller utländska bakgrund.
Och den argumentationslinjen blir förstås svårare att vinna trovärdighet för i ljuset av denna historia.
Partiet har också under lång tid ansträngt sig för att nå just kvinnor, både som väljare och som företrädare.
Sverigedemokraterna är det parti som har minst antal kvinnor i sin riksdagsgrupp (22 procent efter valet 2014, snittet i hela riksdagen var 44 procent) och sedan dess har tre av partiets kvinnliga ledamöter hoppat av och blivit politiska vildar.
Inget annat parti har heller så stor skillnad mellan andelen män och kvinnor bland väljarna. 22 procent män och 14,6 procent kvinnor säger att de skulle rösta på SD enligt SCB i maj. För andra partier väger det nästan jämt mellan andelen manliga och kvinnlig väljare. Samtidigt är det värt att hålla i huvudet att SD vuxit så mycket att det är landets tredje största parti bland kvinnor (efter S och M) i denna mätning.
Partiet jobbar också aktivt med frågan. På SD:s stora partikonferens i våras beskrev gruppledaren i riksdagen Mattias Karlsson det som en av partiets huvudfrågor att inför nästa val få fler kvinnor att välja SD.
Och oavsett vad som är sant i den här historien och oavsett vad det rättsliga efterspelet leder fram till; det är ingen bra reklam för ett parti som vill ha fler kvinnor i sina led att det sprids uppgifter om sexualbrott på det egna partikansliet.
För potentiella samarbeten med andra partier är historien också ett problem. Den ökar inte möjligheten för de krafter inom borgerligheten som är öppna för att på ett eller annat sätt samtala med SD får lättare att övertyga den del av borgerligheten som säger absolut nej. Bilden av SD som ett extremt parti förstärks i de sistnämndas ögon.