När föräldrarna kom hem med en splitterny hemdator tog det inte lång tid för den då sextonåriga Tomas att fastna för spelvärlden.
– Det första jag gjorde var att spela online, mot andra spelare och det var så kul. Så jag fortsatte och det blev mer och mer, man fastnade i den världen, säger han.
– Det var kul och man var inne i den världen. Det var spela som jag ville göra och det kändes rätt helt enkelt.
Besvärlig vardag
Efter ett par år var Tomas en fullfjädrad gamer. Han hade ett socialt nätverk online och vänner som också spelade. Att sitta vid datorn blev till slut en flykt från en besvärlig vardag. Det gick så långt att han struntade i allt annat runt omkring.
– En vanlig dag kunde jag gå upp vid 2-3 tiden på eftermiddagen. Snabbt åka tilll affären och köpa något för att sedan sitta vid datorn tills jag inte orkade mer. Vissa dagar kunde jag spela 15 timmar om dagen.
Men konsekvenserna blev att sömn, skola och ett socialt liv blev lidande.
– Jag övertygade min mattelärare att jag hade en magsjukdom, då kunde jag sätta mig i biblioteket och spela istället, det var bättre internet där.
– Vissa nätter snittade man väl en 3-4 timmars sömn.
Ångrar det inte
Eftersom åren gick så försvann många av de vänner han fått genom spelen. De flesta gick vidare till att studera eller arbeta, men då hade Tomas till stor del struntat i skolan och började så småningom inse att han borde sluta.
– Det triggar liksom rätt impulser i en och man får en bekräftelse. När man väl är där så är man inte bra på att kommunicera, man glömmer bort det utanför, beskriver han känslan.
I mitten av 20-årsåldern slutade Tomas spela, då hade det gått ett årtionde sedan han först fick kontakt med den virtuella världen. Idag arbetar han med datorer och som lärare för gymnasielever.
– Jag säger till dem att det är bra att spela tilll en viss gräns men strunta inte i skolan, det kommer först.
Men Tomas ångrar inte att han spelade så mycket som han gjorde. Även om han nu insett att det gick överstyr så berättar han att det också var väldigt kul och lärorikt. Att så få är medvetna om riskerna med överdrivet spelande tror han beror på okunskap.
– Någonstans är det väl så att folk inte förstår vad det handlar om.