När den nioårige blandrasen Tyson började lida av artros fanns det inte mycket kvar att göra för matte Patricia Tingdahl i Karlskrona. I svåra stunder anklagar hon sig själv och tänker om det verkligen var rätt att ta livet av sin bästa vän.
– Mitt hjärta brast när jag förstod att hans livskvalité var slut. Jag gjorde allt i min makt men till slut gick det inte. Han var mitt allt, berättar hon.
Ett självklart val att behålla askan
Många djurägare väljer att betala dyra pengar för en separat kremering av sitt husdjur. Men för Patricia Tingdahl var det ett självklart val.
– Jag hade nog inte klarat av att inte ha askan hemma. Han var en så stor del av mig. Ibland står jag och pratar med hyllan.
Hon menar att det är en del av sorgearbetet att ta med sig askan hem. Hon tror att hon hade mått mycket sämre om hon inte hade haft honom hos sig efter att ha förlorat en familjemedlem.
– För mig var det en självklarhet, 'han ska hem'. Det hjälpte mig i min sorg och gör det fortfarande.