Hittills i år har 63 inbrott i villor och andra bostäder anmälts i Blekinge, men chansen att gärningsmännen ska kunna identifieras och åtalas är försvinnande liten. Ingrid Wallins fall är alltså inget undantag.

Hon – liksom flera andra i villaområdet i Högadal i Karlshamn – fick påhälsning av tjuvar på julaftonen förra året.

– Jag var i USA för att fira jul med min ena dotter. Det var min andra dotter som upptäckte inbrottet på juldagen, säger hon.

TV: Se hela inslaget här

Tjuvarna hade brutit upp ett kassaskåp i källaren och plundrat det på familjesmycken och släktguld.

– Jag hade starka emotionella bindningar till flera av smyckena som försvann. Det är värre än den ekonomiska förlusten, förklarar Ingrid Wallin.

Brist på bevis

Några veckor senare fick hon, liksom övriga drabbade i området, besked från polisen: förundersökningen var avslutad i brist på spår och bevis.

– Det var väntat, tyvärr.

Uppklaringsprocenten för inbrott i södra Sverige är 3,9 procent enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) och nästan alltid blir det därför ett ärende mellan drabbad och försäkringsbolagen.

– De professionella ligorna lämnar nästan aldrig spår efter sig och bevisvärdet är högt. Vi kan bara konstatera att vi inte når ända fram här, säger Mats Hadartz, tf lokalpolisområdeschef i västra Blekinge.

”Inga träffar i registret”

Blekingepolisens bild är att det i huvudsak är utländska tjuvligor eller lokala kriminella missbrukare som ligger bakom inbrotten och stölderna i länet.

– Även om uppklaringsprocenten är låg kan vi dra slutsatsen att det oftast är folk utifrån. Ibland hittar vi DNA eller andra spår, men får inga träffar i vårt register. Det krävs nästan att vi tar tjuvarna på bar gärning, säger Mats Hadartz.  

Finns det något polisen kan göra annorlunda?

– Kanske att vi borde göra fler brottsplatsundersökningar. Annars ligger mycket i det förebyggande egenarbetet. Att stöldskyddsmärka sitt gods med DNA-märkning och att jobba med grannsamverkan.