För 15 år sedan inleddes kraftiga begränsningar i ålfisket i EU och Sverige. Ett totalförbud mot ålfiske på västkusten infördes, och på övriga platser fick enbart licensierade yrkesfiskare fortsätta fiska.

– Fiskets påverkan har minskat med 80 procent drygt när det gäller fångsterna sedan 2007, säger Sofia Brockmark, utredare på Havs- och vattenmyndigheten (HaV).

Vattenkraften större problem

Ålbeståndet har enligt forskningen minskat kraftigt, med runt 95 procent sedan 1960-talet, och arten klassas i dag som akut hotad. Enligt Sofia Brockmark är de största hoten mot fiskarten ett överfiske och vattenkraftens påverkan.

– Fisket är ett mindre problem än vad det har varit, vi har större problem med vattenkraften där vi har en åtgärdsbrist och där vi behöver åtgärda mer. Men det är styrt av domar och behöver regleras i domstol.

”Fortsatt stor påverkan”

Trots det väntas nu nya restriktioner, som enligt ålfiskarna själva kan bli dråpslaget för branschen.

Men om det nu bara är en procent av ålbeståndet i Östersjön som påverkas av fisket, varför kan man inte låta det vara som det är?

– Fisket har en fortsatt stor påverkan även om man har minskat fisket inom EU. Man ser att det kan ge snabba effekter. Sedan finns det en viss osäkerhet i forskningen, och rekommendationen från Internationella havsforskningsrådet är att minska till så nära noll som möjligt, som en försiktighetsprincip.