Studien, som presenterades på onsdagen vid vargsymposiet i Vålådalen i Jämtland, bygger på analyser av vargarnas jakt inom 12 revir. Under projektets gång hittades 333 vargdödade bytesdjur, 239 älgar och 94 rådjur.

Forskarna, som letts av Håkan Sand vid det skandinaviska vargprojektet Skandulv, fann att predationsrisken, det vill säga risken att bli vargdödad, för älgar är allra störst i de områden i vargreviren där vargarna vistas mest. Även miljön spelade roll – på kalhyggen var risken att bli dödad som störst.

Ingen beteendeförändring

Även rådjuren dödas mer frekvent i områden där vargarna vistas mest, men för rådjuren spelade också slumpen stor roll.

–Rådjur verkar jagas opportunistiskt av vargarna, säger Sand.

Det mest intressanta var dock att risken för bytesdjuren inte verkar ha påverkats av om de haft varghotet hängande över sig under lång tid.

-Vi kunde inte finna någon effekt, ingen förändring i älgarnas beteende. Predationsrisken tycks inte relaterad till erfarenheten av vargar, säger Sand.

Aggressivitet utplånad

Detta är lite överraskande. Man kunde ha förväntat sig att älgarna skulle anpassa sig till vargarna. Frågan är varför detta inte har skett.

–Nordamerikanska älgar är mer aggressiva, och så var det sannolikt i Skandinavien också, för länge sedan. Men under de senaste 150 åren har vi inte haft några vargar, samtidigt som älgstammen har omsatts flera gånger om genom den mänskliga jakten. Det aggressiva beteendet försvann troligen på grund av detta, säger Sand.

–Det kanske måste gå mycket lång tid innan vi kommer att se en beteendeförändring. Kanske förändringen aldrig kommer. Man måste komma ihåg att den mänskliga jakten fortfarande spelar större roll än vargarnas jakt i alla områden.