Det faktum att brandområdet till viss del bestod av ett skjutfält försvårade släckningsarbetet avsevärt. Risken för odetonerade granater i markerna innebar att brandmän inte kunde arbeta och inte ens vattenbombning med helikopter från luften gick att genomföra. Räddningstjänst samt personal från försvaret och hemvärnet fick istället försöka hejda eldens framfart i skjutfältets ytterkanter.

En metod som tillslut visade sig vara effektiv var att på ett kontrollerat sätt bränna ner skog som elden ännu inte hade nått fram till. Men det diskuterades andra alternativ under ledningsstabens många möten.

• Framkalla regn

Genom att bespruta moln med olika ämnen, oftast används silverjodid, kan man få dem att fälla sin nederbörd tidigare. Metoden diskuterades för att skapa regnfall över brandområdet men idéen kasserades när det stod klart att en sådan besprutning är dålig för miljön och riskerar att förstöra dricksvattnet.

• Sparad snö

En idé var att lägga ut sparad snö över stora ytor för att stoppa elden. Men eftersom det bara fanns en väg in på skjutfältet insåg man att det var logistiskt omöjligt att genomföra alla transporter som hade krävts.

• Bomber

För att beröva elden på syre väcktes tanken på att bomba från luften – och inte med vatten. Metoden testades i den norra delen av skjutfältet den 25 juli med ett JAS Gripen-plan som släppte en bomb med gott resultat. Delar av branden släcktes och bombningen medförde inte att några nya bränder tog fart.

Under mötet avslöjade räddningsledare Johan Szymanski att den bomben bara var ett test inför en eventuell mycket större bombning – för att rädda Mora och Älvdalen. Om det kan du höra honom berätta i klippet ovanför.