Hem för mig är Söderbärke, den by i södra Dalarna där jag en gång växte upp. Kanske är det så att vi kullor och masar är extra hemkära, inte vet jag, men för mig är det liksom bara självklart, oavsett var jag befinner mig i världen, att komma hem.

Schema från tidig morgon

Redan halv åtta på midsommaraftonens morgon ringer väckaren i flickrummet. En kopp kaffe från perkolatorn och familjen är igång. Storstövlarna fram, hinkar och sekatör. På en timme ska så många blommor det går skördas och lastas in i bilen för vidare färd till festplatsen Hagudden, där majstången ligger redo att göras fin.

Av någon anledning har det officiella majandet i Söderbärke blivit en släktangelägenhet. Kusiner, kusinbarn, morbror och bror och mor finns på plats. Alla med sina små traditionella uppgifter. Själv är jag kransansvarig och förvandlar gamla cykeldäck till blomkransar. Att löva den långa slingan med björkris sköter kusin Emma och att skära av lämpligt stora kvistar fixar morbror Erik. Mamma Karin har med sig fika. Och som varje år hänger regnet i luften och någon fäller alltid kommentaren på bred dialekt ”Men sinte ut å klarn öpp bortöver”. Och jag bara älskar det!

Susanna Johansson SVT Gävledala