skridskor och en man

Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video
Vilka idrotter kostar mest och vad har de svarande föräldrarna sagt? Docenten i pedagogik, Krister Hertting, vid högskolan i Halmstad, svarar på det i videon. Foto: SVT

Så mycket kostar barnens idrott – nästan dubbelt så dyrt på 20 år

Uppdaterad
Publicerad

Kostnaderna för att låta ett barn idrotta i en förening har nästan fördubblats mellan 2003 och 2023. Det visar en studie från Riksidrottsförbundet som publiceras på onsdagen.

Kostnadsökningen är dessutom justerad mot inflationen (KPI), så det har ökat mer än vad lönerna i samhället har gjort.

– Om den här utvecklingen fortsätter finns en risk att det blir ännu svårare att attrahera och behålla barn och ungdomar inom idrotten, särskilt från familjer med begränsade ekonomiska resurser, skriver rapportförfattarna Krister Hertting och Stefan Wagnsson i ett pressmeddelande.

Föräldrar ser valuta för pengarna

Studien baseras på webbformulärsvar från 1244 föräldrar och 17 djupintervjuer.

– Även om många föräldrar tycker att kostnaderna är höga, anser majoriteten att de får valuta för pengarna, skriver rapportförfattarna från Högskolan i Halmstad och Karlstads universitet.

Kostnaden för ett barns huvudidrott ligger i snitt på 9 400 kronor per år, vilket innebär 800 kr per månad. I den summan räknas bland annat träningsavgift, utrustning och resor in. Men det kan skilja upp till 25 000 kronor mellan olika inrapporterade svar.

Oklart vem som bär ansvaret

I den andra halvan av studien har Ola Segnestam Larsson från Marie Cederschiöld högskola tittat på varför kostnaderna har ökat så mycket. Där nämns en ökad kommersialisering och professionalisering av barn- och ungdomsidrotten.

Av de kartlagda största sporterna sticker ishockey och tennis ut med höga kostnader, medan friidrott och kampsport är desto billigare. Foto: RF-SISU Dalarna

Så räknades idrottens kostnader ut

Åtta kostnadsposter har räknats samman för att få en bild av vad en idrott kostar per år.

  • Medlemsavgift
  • Träningsavgift
  • Läger/cuper
  • Utrustning
  • Kläder
  • Resor
  • Försäljning av produkter
  • Övriga kostnader

Hela studien om kostnaderna finns att läsa här.

Här finns delen som handlar om ansvarsfördelningen.

Vad tycker du om kostnaderna för barn- och ungdomsidrott?

Christer • Hej
Låt idiella föreningar slippa att betala hall hyra, använd pengar till , resor o utrustning för klubbens unga ! Tänk om tänk rätt. Vi skattebetalare har ju redan betalat dessa hallar där skolorna håller sina lektioner då borde ju inte idiella föreningar betala för att nyttja dessa
Med vänlig hälsning,
Christer

Pinnat inlägg

Den samlade bilden är att barns idrottsutövande blir allt dyrare, och att fler familjer inte har råd.

Märker du själv av det? Har din förening kommit fram till någon egen lösning på problemet?

I vissa klubbar förväntas föräldrar dessutom ställa upp på ideella arbetsdagar eller försäljningsinsatser. Känns det som en bra väg för att fler ska ha råd att idrotta, eller blir det en belastning som knäcker familjernas ork och engagemang?

Har du något smart tips som fler borde ta efter eller åsikter om hur det ser ut idag? Berätta för oss! Vi läser och godkänner inläggen så snabbt vi kan under dagen!

Anna • Visst kostar det en del, men vi anser att kostnaden för vårt barns idrottsaktiviteter ändå känns fullt rimliga. Slår man ut kostnaden per tillfälle inser man att det ändå inte rör sig om så mycket pengar som det kan kännas som när man bara tittar på totalbeloppet. Ledarna är underbara och måste ju få någon typ av ersättning. Känns orimligt att alla fina gymnasieelever som tar sig an barnen skulle behöva jobba ideellt. De lägger ju massor av sin tid på att driva verksamheten. Föreningarnas lokalhyra är inte heller gratis. Vi betalar hellre en högre terminsavgift än tvingas sälja (eller köpa) lotter och dylikt. Med en fast terminsavgift har man full koll på totalkostnaden. Med försäljning är det svårt att veta i förväg vad kostnaden kommer att landa på. Barnets aktiviteter kräver i princip ingen utrustning, så utöver terminsavgiften betalar vi ingenting. Visst vi har ett barn och är två föräldrar med varsitt jobb, men vi är inte rika. Prioriterar dock en aktiv fritid för barnet framför mycket annat (resor, smink, alkohol, kläder osv). Men vi har också medveten valt att uppmuntra aktiviteter vi tycker har en rimlig kostnad. De flesta barn är nog ganska enkla att påverka genom att välja att introducera dem till aktiviteter man som förälder är positiv till ;) I vår stad finns också många gratis och nästan gratis alternativ. Tex kyrkan, Friluftsfrämjandet och kulturskolan.

Claes Köhler • Golf är inte så dyrt för barn som är mellan fem och tolv år! En nybörjarkurs och utrustning är inte så dyrt. Men sen ökar ju kostnaden om man vill ha bättre utrustning. Dock finns det alltid begagnat att köpa på nätet.

Tyst minoritet? • Rapporten har fått namnet ”Smakar det så kostar det” och sammanfattar (säkert till Riksidrottsförbundets glädje) resultaten med slutsatsen att majoriteten av föräldrarna anser att de får valuta för pengarna och att de tänker fortsätta att betala för sina barns idrotter.

Det som slår mig är att det inte verkar ha slagit författarna att det med urvalet nästan är svårt att få en avvikande åsikt. Enkäterna har skickats ut till 8% av Riksidrottsförbundets föreningar, som har fått hjälpa författarna med förmedlandet. Kan man verkligen förvänta sig ett svar som är representativt för de föräldrar vars barn INTE idrottar pga att de anser att de INTE får valuta för pengarna.

Med flera barn i olika idrotter anser jag att det här är symptomatiskt för föreningsverksamhet, man höjer knappast rösten om man inte är aktivt engagerad i föreningen, vilket ger en skev bild av vad som är normalt engagemang och vad som är acceptabelt att betala. Mina barn brinner inte för någon sport, de tycker på sin höjd om att på motionsnivå träna lite med kompisar och de vill helst inte åka på tävlingar.

Gång på gång har jag hört föreningarna presentera oroväckande rapporter som visar att Riksidrottsförbundet har identifierat den sjunkande andelen motionsidrottande (inte elitidrottare) vuxna som ett resultat av en sjunkande andel idrottande barn. Problemet kommer när de hyperengagerade föräldrarna med de hyperaktiva barnen tillsammans med jätteengagerade tränarna ska omsätta denna insikt till en föreningsplan helt utan empatisk förmåga att sätta sig in i sinnet hos föräldrar vars barn bara vill motionera utan att tävla.

För egen del har jag i varje fall svårt att ställa mig upp och säga att de vars barn älskar att tävla gärna får tagga ner lite och dämpa sin ambitionsnivå. Vi kanske inte måste lista vilken unge som säljer flest parmesanostar just nu. Lagkassan kanske inte behöver 10000 kr till att fylla upp ytterligare en ledig helg med cup.

Det är kanske bara jag tänker jag och håller mig tyst..

Obekväm mamma • Har alla andra utgifter som tillkommer räknats in? Tänker på alla dessa försäljningar...kakor, sockar, toapapper...företagen jublar och vi föräldrar går på knäna...

Nathalie • Många glömmer vad som är största anledningen till detta😢

Som sektionsledare i en förening för gymnastik kan jag säga att största problemet är bristen på engagerade föräldrar och en generellt förändrad syn i samhället på ”vem” som är ansvarig för att se till att barn får röra på sig.

Föräldrar vill inte i samma utsträckning ställa upp ideellt i föreningsverksamhet varken som ledare eller för att hjälpa till att finansiera idrottsföreningar i form av att ställa upp vid olika arrangemang som föreningarna anordnar som ett sätt att finansiera verksamheten.

De allra flesta ”betalar hellre mer” än ställer upp själva, vilket inte enbart höjer priserna och på så sätt medför att färre barn får möjlighet att delta av ekonomiska skäl, utan också ändrar på hur vi lär våra barn att se på ideellt arbete och samhällsansvar i stort.

Bara i vår lilla förening har vi tillräckligt med barn på kö för att starta en ny grupp, men inga ledare. Samtidigt har vi under året tappat 9 ledare och tvingats lägga ned 3 grupper då ingen ny vuxen vill ta ansvaret och endast 2 grupper kvarstår med 2 engagerade föräldrar som leder bägge grupper och på så sätt är de enda som håller gymnastiksektionen i området vid liv.

I våras hade vi 70 aktiva barn i gymnastiksektionen. Vi behövde att 6 frivilliga föräldrar till dessa aktiva barn ställde upp och sälja popcorn och sköta fiskedamm vid ett tillfälle om totalt 3h per person för att samla in pengar till sektionen och föreningen. Efter många om och men fick vi 4 föräldrar att ställa upp och samma 2 föräldrar som redan ställer upp ideellt som ledare tog på sig de övriga 2 platserna som saknades.

Detta är ett stort samhällsproblem och inget unikt för oss. Idrottsgrupper och föreningar tvingas tyvärr att lägga ned sin verksamhet eller arvodera ledare för att hålla den igång med konsekvensen att priserna måste höjas.

Det är fruktansvärt tråkigt att se att utvecklingen i samhället går åt detta håll. Tyvärr drabbar detta inte föräldrarna, utan barnen.

Johan • Inom min klubb så har det tagits beslut att det är seniorer som tar majoriteten av kostnaderna medans ungdomarna bara betalar en liten medlemsavgift. Detta för att få så många ungdomar att röra på sig och ha roligt

Barnledaren • Många föreningar har stadgar och kanske något styrdokument där de följer Riksidrottsförbundet och specialidrottsförbundens rekommendationer, men i praktiken sker något annat när barnledare tränar barn som att de leder ett elitlag på seniornivå ”för att barnen vill” och ”för barnens skull”.
Och föreningarnas styrelser är bara glada för de engagerade ledarna och ser mellan fingrarna när riktlinjer för barnidrott bryts. Flera av kommentarerna här vittnar om fotbollsträningar tre gånger per vecka + match för små barn, samtidigt som forskning och erfarenhet visar på annat.
Klart att ambitionsnivåerna driver kostnader., Men att vara ledare är ett förtroendeuppdrag som föräldrarna ger i en föreningsdemokrati, inte något som man tar. Var pålästa vad som är bra för barnen och ställ krav på föreningarna att verksamheten drivs ur barnens perspektiv - inte ur de vuxnas. Barn är barn och inte små vuxna!

Helena • Jag är baskettränare i en klubb norr om Stockholm. I vårt lag spelar 27 st killar födda 2015. De betalar 1400 kr för att träna basket två ggr om veckan plus matcher ca en gång per månad, dessutom får de boll, vattenflaska och träningskläder. Avgiften täcker hela säsongen augusti till maj och vi säljer ingenting för att tjäna pengar, istället anordnar vi matchomgångar och bjuder in lag från närområdet och anordnar cafeteria som vi drar in lite pengar på. Nästa vecka kör vi julavslutning och spelar bowling, detta står lagkassan för så barnen betalar inget extra. Sen har vi lagträffar då och då som är gratis, då vi ses ute och göra olika aktiviteter ( skridskor, Wild kids i skogen, grillar korv m.m) Alla killar håller även på med 1-2 sporter/aktiviteter till.

Det behöver inte vara så dyrt för barn att idrotta.

Malin • Det borde sättas ett pristak för vad barn ska betala för att delta i idrott och annan fritidsverksamhet. Kostnaderna som är över pristaket får redovisas till myndighet och är det skäliga så får föreningen bidrag som täcker det. Är det kommunen eller annan fastighetsägare som tar ut höga hyror så får de helt enkelt redovisa varför hyran ska vara så hög.

Så som det är nu betalar föräldrar pengar för att äldre ska få en lägre kostnad, men också för lokaler och ytor. Många av platserna där det idrottas är kommunala byggnader och arenor som föräldrarna redan betalat/betalar för via skatt.
Om vi vill ha barn som rör på sig och har en bra fritid samt inte hamnar snett måste det finnas möjlighet för familjer att ha råd med fritidsaktiviteter.

Och det måste finnas nära tillhands samt under rimliga tider. Det är sjukt att 15-åringar har träning till 22.00 en vardag. Inte konstigt att de knappt tar sig till skolan dagen därpå.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.