– Jag slänger inte lika mycket mat som jag gjorde förut, säger Matilde Skoglund på Hagge skola i Smedjebackens kommun.
Varje dag slängs tonvis med mat på landets skolor. För att minska den mängden har bland andra personal från Högskolan Dalarna utvecklat en app som mäter elevernas matsvinn.
Den har nu testats under tre veckor av elever runt om i landet.
Vilket är ditt bästa tips för att minska matsvinnet?
Pia Sturm Nordh • När jag gick i skolan på åttiotalet fick vi utkörd mat. Den var ljummen hade aldrig fått serveras idag. Visst vi slängde mat men inte så mycket och slängd mat och överbliven mat fick vår mattant/städerska att ta med till sina hönor. Min favorit var Trädgårds mästargyta fast den fick vi inte ta så mycket av för mattanten för den var stark. Jag älskade och krävde mycket. Värsta lunchen var nog när vi fick äpplemos och mjölk. Inget man står sig på och för en del ellever är lunchen deras huvudmål. Det var inte bättre förr. Nu finns det ofta typ grönsaksdisk. Vi fick riven vitkål eller grov riven morot när det var fisk fick vi finriven morot. Vi åt inte fisken alltid kokt fisk den var som en tegelsten äggsåsen var slät. Vi åt knäckebröd som blivit smörade flera timmar innan kanske dagen innan vi skulle äta. De var sega men godare än torr fisk, slät äggsås och smuliga potatisar allt ljummet. På våra sega knäckebröd hade vi på rivna morötter. Maten blev bättre när vi kom upp i högstadiet och gymnasiet då var iaf maten oftast varm. Fast på gymnasiet hade vi ett år varje måndag lunch lektionen efter alla andra. Vi upplyste mattanterna det varje vecka och varje vecka brydde de sig inte. Vår lärare skickade iväg oss tidigare så vi fick mat. Men vi var inte ensamma. Kom ihåg en kille som hade en tallrik med inlagd gurka. Skolan och mattanterna skulle haft en kommunikation där. Skolor jag gick på Sundals Ryrs låg och mellanstadie. Dalboskolan och Vänersborgs Gymnasieskola
Alice • Jag kan berätta om hur det var med mathållning i skolan i Kanada.
Jag och min familj bodde där för ca 25 år sedan. Allt gick bra, mina barn lärde sig engelska på rekordtid, skolan hade mycket engagerade lärare och likaså fritidshemmet var ett under av pedagogiska resurser. Allt var toppen, utom en sak. Det fanns ingen skollunch, man var tvungen att ta med sig en egen påse med smörgåsar, dricka, frukt, ngn typ måltidsbar. På fritids serverade man lättare mål, typ smörgås och saft. Mina barn var vrålhungriga när de kom hem, de gick i lågstadiet. Men det fanns barn vars föräldrar inte hade råd att köpa något till barnen att ta med, inte ens en smörgås. Inte heller kunde dessa barn följa med på skolutflykt till en kostnad av några dollar. Min ena dotter berättade att det fanns klasskamrater som bara någon enstaka gång hade ngt -typ kex- att äta. Jag vet inte hur mat i skolan i Kanada fungerar numera, men en sak lärde mina barn från denna tid: att alltid uppskatta det lunchpaket jag skickade med, och att sedan äta upp all mat hemma. En annan lärdom var att tidigt förstå att alla barn lever inte under samma slags förhållanden, en ganska stor grupp barn i en klass kan vara fattiga. Om man själv har ett överflöd kan man dela med sig. Detta blev värdefulla lärdomar för mina barn, men det var synd att det skulle behöva läras in den vägen, att behöva se mindre lyckligt lottade klasskamrater gå hungriga. Vad vill jag nu säga med detta? Jo, om någon av er skolungdomar läser detta, fundera över nästa gång ni slänger mat, om hur många barn som måste vara utan mat helt och hållet i skolan på andra platser i världen. Jag kan garantera att det inte känns bra att se hungriga trötta barn som ständigt påminns om sin fattigdom.
Visst, skolmaten ska vara vällagad och god, kan man påverka detta så är det ju toppen, men det viktigaste är ändå att man får mat gratis i skolan. Det har enorm betydelse för att man ska orka lära sig något och i längden, kunna påverka sitt liv