Flera av svaren handlar om de långa kötider som kan uppstå när man söker hjälp hos BUP.
– Står i kö för min 14-åring och tolvåring för utredning av autism. Tolvåringen som är ”prioriterad” har en förväntad kötid på 8 månader. 14-åringen 15 månader!! Under tiden mår de dåligt och inget händer! Oacceptabelt!
– Det går extremt segt och alla insatser förhalas så mycket som möjligt, skriver en annan. Nu efter över tio år ser det ut som att bra hjälp är på gång. Man är nästan tvungen att hota sig till hjälp om man ska få någon.
”Vi har gett upp om att få hjälp”
Andra personer pekar på en allmän frustration med vården, och att upplever att det inte fungerar på det sätt som den borde.
– Vården för unga fungerar inte alls, skriver en tittare. Min son stod i kö på BUP från unga år. Fick aldrig hjälp där. De hyrde en extern psykolog till min son vid 17 års ålder där han fick träffa hen tre gånger, sen fyllde han 18 år och kommunen skulle ta över och då fick han träffa en psykolog en gång och sen struntade de i det. Min son var deprimerad och ville inte leva.
Ingen vill ta ansvar. Idag är min son 24 år och mår fortfarande inte bra. Vi ha gett upp att få hjälp.
– Det fungerar inte alls, skriver en annan. Barn bara bollas mellan olika enheter och människor.
– Tycker den är katastrofal då man inte får någon hjälp och barnen bollas fram och tillbaka mellan olika enheter och ingen tar ansvar. Sen ska man inte diskutera deras telefonsystem för det spelar ingen roll när du ringer för man kommer ALDRIG fram eller så är kön för dagen fylld. Har bett om hjälp sen dottern gick i 3:an och hon går nu i 9:an och inget händer, det enda som händer är att dottern mår sämre och sämre.