Hur gick det egentligen med Tittmyran och Björntomten?

Uppdaterad
Publicerad

1996 startades ett jämställdhetsprojekt på två förskolor i Trödje utanför Gävle. Tittmyran och Björntomten blev uppmärksammade, inte bara i Sverige. Nu har det gått över 20 år och frågan är vad som egentligen hänt sedan dess?

Det är med viss nyfikenhet och förväntan som Moa Levin och Hilda Nordell återvänder till barndomens Björntomten. Numera har stället i och för sig bytt namn till Trödje förskola men Björntomten och Tittmyran lever kvar som namn på avdelningarna.

– Jag kommer ihåg det här med cyklarna där ute. Det fanns ju tjejcyklar och killcyklar. Så även om man var sen ut som tjej så fick man ändå en cykel, berättar Hilda.

Försökte vidga flickors och pojkars könsroller

När Moa och Hilda gick här för omkring tolv år sedan hade förskolan redan, sedan ett 10-tal år, arbetat utifrån ett genusperspektiv. Det började så tidigt som 1996 när en jämställdhetsexpert på länsstyrelsen initierade ett projekt med syftet att vidga flickors och pojkars könsroller. Och redan tidigt hamnade verksamheten på Trödjes förskolor i fokus.

Väckte stor uppmärksamhet

Nyfikenheten var stor och studiebesöken många – det fanns till och med planer på att Hillary Clinton skulle komma. Förskolorna hamnade även mitt i en ofta infekterad genusdebatt.

Nu drygt tjugo år efter starten har Trödje förskola sedan ett antal år lämnat den mer renodlade genuspedagogiken där flickor och pojkar ibland skiljdes åt, berättar Jenny Ekblom som är utvecklingsledare. Hon menar att de numera jobbar mer utifrån individens behov, men att de byggt vidare på den tidigare genuspedagogiken.

Fick lära sig att säga nej

Moa Levin och Hilda Nordell verkar i alla fall nöjda med tiden på Björntomten.

– Vi fick träna på att säga nej. Och att respektera varandras nej. Det tror jag har hjälpt att man blir säkrare i sig själv på något vis, avslutar Moa Levin.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.